- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
189

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 67- Reseförbud.

det gälla gäldenärs gods eller annat, hvarom tvistas, som finnes
hos tredje man, i hvilket fall denne förbjudes att utgifva det.
Skingringsförbud kan beviljas såväl för lös som för fast egendom.
I förra händelsen kan förbudet likasom qvarstaden omfatta antingen
så stor del af gäldenärens lösa egendom, som mot borgenärs
fordran svarar, eller ock endast visst gods, hvarom tvist är.
Sättes fast gods under förbud att säljas eller skingras, så står
hvad till fastigheten hör under samma förbud. I allmänhet blir
egendom, som ställes under skingringsförbud, under innehafvarens
vård och nyttjande, men i fråga om fast egendom kan dock
förbudet så skärpas, att egendomen omhändertages och förvaltas
af syssloman, nämligen om synnerlig fara är för handen, att
det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård eller
annorledes t. ex. genom öfverdrifven skogsafverkning i större mån
försämras. Sy sloman förordnas af öfverexekutor på borgenärs
begäran. Skall enligt nägot lagstadgande t. ex. io: 6 B. B.
angående tvist om skog och mark fast egendom stå i qvarstad,
så sättes den nu i stället under förbud att säljas eller skingras.
Några särskilda bestämmelser rörande vilkoren för
skingrings-förbuds meddelande uppställer icke lagen utan lägger helt och
hållet pröfningen af, huruvida skäl dertill äro, i öfverexekutors
hand. Om lös egendom ställes under skingringsförbud till
säkerhet för fordran, så skall egendomen värderas (§§ 146, 147
och 151).

3. Reseförbud.1 Dylikt förbud afser att hindra gäldenären
sjelf från att afvika, förr än han gjort rätt för sig. För att
reseförbud skall utfärdas, fordras i allmänhet, 1) att fara är för
handen, att gäldenären begifver sig ur riket och 2) att han icke
efterlemnat’ känd egendom, som mot gälden svarar. I två fall
gälla dock andra bestämmelser. Det ena är, att, om någon
häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt,
så må han ställas under reseförbud, om fara förefinnes, att han
afviker från orten, innan han gjort rätt för sig och borgenären
icke har säkerhet i qvarlemnadt gods. Det andra fallet gäller
instämdt vexelmàl, då rätten eger att, om målet ej kan ä första
rättegångsdagen afgöras, på kärandens yrkande meddela vexel-

1 Jfr. Schrevelius, sid. 571. Ang. bysättning ib. 561 o. f. JSehrman,
sid. 431 § 60.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free