- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
226

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 79- Förvaltning af konkursboets egendom oc^i dess realisation. 226

att realisera konkursboets tillgångar och, sedan det blifvit
afgjordt, att ackord icke kommer till stånd, må icke mot någon
borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande
försäljning af boet uppskjutas längre tid efter inställelsedagen
än som erfordras för kungörelse derom, efter hvad om auktion
å utmätt egendom är stadgadt (§ 52). Sysslomännen skola
likasom gode männen vårda konkursboets egendom och rätt
såsom sin egen eller gälda skadan. För konkursmassans medel
ansvara sysslomännen gemensamt, dock är den ene icke pligtig
att umgälla den andres brott och förseelse, som han icke kunnat
förekomma eller betala den del i skadan, som kan brista hos
den andre. 1 Äro flere sysslomän valde och de vilja sig emellan
dela förvaltningen, sä bestämme borgenärerne om och i hvad
mån det må ske. Hafva de förvaltningen odelad, så få de ej
annorlunda än samfäldt vidtaga någon åtgärd, som kan för boet
medföra någon förpligtelse eller någon rättighet detsamma
afhända» (§ 66). 2

För sitt besvär ega sysslomännen njuta arfvode, hvilket af
borgenärerne bestämmes till vissa procent af boets egendom
eller ock efter annan grund, med den inskränkning likväl att
det icke får räknas efter tid. Af den för konkursförvaltningen
bestämda arfvodessumman få, såvida icke rätten annorlunda
bestämmer, sysslomännen taga två tredjedelar, hvilket belopp
likväl icke behöfver delas lika mellan sysslomännen utan den hvar
och en af dem tillkommande andelen kan af borgenärerne
bestämmas med hänsyn till den möda och verksamhet enhvar af
sysslomännen å massans förvaltning och utredning användt.3
Nöjas sysslomännen icke åt borgenärernes beslut rörande
arfvo-det eller menar någon borgenär eller gäldenären, att arfvodet
blifvit för högt faststäldt, bestämmer rätten beloppet. Arfvodet
får icke njutas, förr än sysslomännen gjort slutredogörelse, och
det arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad,
eller deri särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kost-

1 Se Naumanns Tidskrift 1871 s. 307.

1 Angående tolkningen häraf se Wesers edit. af konkurslagen under § 66
och «Om det nyaste förslaget till konkurslag« Stockholm 1860 s. 76.

3 Se härom prejudikat i Naumanns Tidskrift 1865 s. 137.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free