Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO
§ 88. Bevis.
vises brottslingen till ransakning under vederbörlig domstol, om
målseganden sådant fordrar. Annars beror sådan förvisning pä
domarens pröfning, i fall bekännelsen skett under ransakningen,
men på bepröfvande af konungens befallningshafvande i den ort,
der brottet är begånget, om bekännelsen är aflagd, under det att
brottslingen undergår bestraffning. Men denne bör dock ej
förvisas eller utlemnas till ransakning om det yppade brottet, derest
icke högre ansvar derå skulle följa ån det, hvartill han redan är
dömd, eller domstol yrkar den brottsliges inställande, eller ock
anledning är, att medbrottslige finnas, som kunde upptäckas
genom ransakningen.
b. Vittnen.1
Den part, som vill hafva nägon hörd såsom vittne, kan
antingen taga honom med sig till domstolen eller låta instämma
honom i vanlig ordning. Vid krigsrätten inkallas vittnena genom
auditorens försorg. Vittnen i brottmål, som anhängiggöras vid
Domkapitlen, skola inkallas och afhöras af allmän underrätt
i orten, der brottet är begånget, K. Kr. d. 21 Aug. 1686.
Skyldigheten att vittna är en allmänt medborgerlig pligt, hvars
fullgörande ingen utan laga skäl får undandraga sig. Mot den,
som härvid visar tredska, har domaren samma tvångsmedel i
brottmål som i civila saker.
Angående jäf för den, som kallas att vittna, gäller i
allmänhet detsamma i straffprocessen,, som i civilprocessen, jfr. §§ 28—32.
Men derjemte har man att märka några bestämmelser, som äro
egendomliga för straffprocessen.
T civila saker är den jäfvig att vittna, som hörer till endera
partens husfolk eller enskilde tjenare, R. B. 17: 7. Och
jäfvig-heten varar så länge, som tjensteförhållandet eger bestånd, samt
afser den tid, då vittnesmålet skulle afläggas. Detta är regel
äfven i brottmål. Men under vissa förutsättningar förfaller dock
detta jäf i sådana saker. Detta inträffar, i fall vid ett brotts
föröfvande inga andra hafva varit tillstädes, som derom kunna
bära vittne, samt det i fråga varande brottet är groft.
Med groft brott bör man, efter nu gällande svensk strafflag-
’ Naumann, Om vittnesbevisningen och i sammanhang dermed om
sakkunnige män, godemän och skiljesmän enligt gällande svensk lag 12: 525, 538,
637; 13: 337; 14: 176, 321, 613; 15: 743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
