- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
264

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

§ 88. Bevis.

den till vittne åberopade personens sanningskärlek kan besegras
af det intresse, han antages hysa, för att ansvar skall blifva ådömdt
för det brott, hvarom han utspridt rykte. Jäfvet finnes Jtill, vare
sig den, som utspridt rykte, kan derför straffas eller icke. Men
i förra fallet är det tydligt, att utspridandet af ryktet gör honom
jäfvig endast om hans förfarande är, med hänsyn till ryktets
innehåll och det sätt, på hvilket det blifvit utspridt, straffbart
efter allm. Strafflagen 16: 7. Skulle någon deremot hafva
utspridt rykte om annan på sätt, i samma kapitels 8 § sägs, så
kan hans förfarande icke göra honom jäfvig på samma sätt,
emedan den handling, hvarom ryktet talat, icke är efter lag
straffbar, och således icke af beskaffenhet att kunna blifva föremål
för kriminelt åtal. Men utspridandet af slikt rykte kan från annan
synpunkt blifva anledning till jäf. Blir nämligen den, som
utspridt ryktet, härför stäld under åtal, så blir han, såsom
veder-deloman, jäfvig i alla saker, i hvilka den, som af ryktet omtalats,
är part.

Den, som allenast af andra hort rykte om brott, skall anses
jäfvig att vittna.

At R. B. 17: 9 finner man, att i vissa brottmål personer,
som blifvit jäfvade, fa höras utan ed. Härvid förutsattes, dels
att fräga är om sak, som går å lif, eller om annat groft brott,
dels att anledning är att antaga, att man genom sådana
personers hörande skall få ljus i saken. Någon bevisning bör förut
vara åstadkommen. Men skyldigheten att underkasta sig sådant
förhör åligger dock ej hvarje i saken jäfvig person. Föräldrar
och barn, äkta makar och syskon kan det i regeln icke åläggas
att under nyss nämnda omständigheter yttra sig mot hvarandra.
Sådant kan ske, endast i händelse ransakningen gäller mord eller
dråp, och all upplysning om brottet saknas.

Den som vittnar, är enligt det nu föreskrifna edsformuläret
skyldig att till känna gifva allt, hvad han vet i saken händt och
sant vara. Vittnets rätt och pligt att lemna upplysningar om den
åtalade handlingen och hvad med den sammanhänger, blir således
i verkligheten mer eller mindre inskränkt, allt efter som ätalet
är mer eller mindre bestämdt och begränsadt. Ar handlingen
frän flera synpunkter straffbar, men endast en af dessa göres
gällande genom ätalet, så bör vittnet ej få yttra sig om annat
än det, som rör handlingen från samma synpunkt. Men det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free