- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
265

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 88. Bevis.

265

dessutom möjligt, att vittnet erhållit kunskap om brottet på sådant
sått, att deri ligger ett skäl att inskränka dess rätt att vittna,
t. ex. rättegångsfullmäktig m. fl. Hvad härom gäller i civila
mål, gäller äfven i brottmål. Men K. Br. den 24 April 1754
innehåller i detta afseende en föreskrift, som endast åsyftar
brottmål. Der bestämmes det nämligen, att hvad mellan fyra ögon
talas, icke får hvarken berättelsevis eller som skäl i dom eller
utslag införas. Men åt denna bestämmelse får man ej gifva en
så vidsträckt tolkning, att ett vittne skulle kunna anses
berättigadt att förtiga, hvad det har sig om saken bekant ur
enskilda bref.

Vittnesförhöret anställes i brottmål på samma sätt som i
civila saker. Olikhet förekommer dock i tvänne punkter. För
det första får, enligt R. B. 17: 23, den, som ännu ej har
rättegång med annan, låta höra vittnen för framtida
bevisning. Sådant är dock tillåtet endast i civila saker, men icke
med hänsyn till brottmål. 1 För det andra kunna vittnen i en
civil rättegång slippa att beediga sin berättelse, dä båda parterna
sådant medgifva, enligt R. B. 17: 17. Rätt att sålunda
efterskänka vittnet eden tillkommer parterna äfven i
strafifproces-sen, dock endast i fall det är fråga om brott, som ej kunna
medföra strängare straff än fängelse. «I svåra brottmål bör
vittnet ed göra».

De legala bestämmelserna angående verkan af bevis genom
vittnen äro i allmänhet desamma i kriminal- som i civilprocessen.
Tvä vittnen äro fullt bevis, der i de sammanstämma. Ett
vittne i sjelfva målet gäller ej mer än för halft bevis. R. B. 17:
29. Då vittnen förekomma å båda sidorna, skall domaren pröfva,
å hvilken sida de bästa vittnena äro, de der gifva vid handen
klaraste skäl och omständigheter. Dessa ega vitsord. Äro
vittnena å båda sidor lika, gälla de, som värja svaranden, R. B.
17: 20.

Angående ersättning till vittnen för deras inställelse vid
domstol stadgas i R. B. 17: 5, att den, som påkallat vittnet,
skall betala det dess resekostnad och täring efter dess
värdighet. Härom har genom K. Kung. ang. ersättning till
vittnen i brottmål den 8 Okt. 1851 gifvits närmare bestämmelser.

’ Jfr. dock Nehrman, s. 178—9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free