- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
266

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

§ 88. Bevis.

Om ransakningen afser brott, som är underkastadt allmänt åtal,
skall ersättning till de vittnen, som åklagaren åberopat, utgå af
allmänna medel, derest den anklagade antingen icke kan till
ansvar dömas eller ock sakfälles, men saknar tillgång att utgifva
ersättningen. Denna ersättningsskyldighet åligger likväl
åklagaren, om den tilltalade frikännes, och åtalet finnes vara anstäldt
utan skäl.

c. Sakkunnige.

Det kan lätt inträffa, att i ett brott sådana faktiska
omständigheter ingå, till hvilkas riktiga bedömande erfordras vissa
specialkunskaper. I sådana fall är så väl den anklagade som
målseganden och åklagaren berättigad att fordra, att berörda
omständigheter blifva af skicklig person undersökta och utredda.
Framställes yrkande härom, fattar domstolen särskildt beslut i den
frågan, och meddelar, i fall yrkandet bifalles, lämpliga föreskrifter
om den begärda undersökningens verkställande i sammanhang
med sitt beslut angående målets fortsatta handläggning. Men
äfven om ingen af parterna framställer sådant yrkande, har
domstolen alltid rätt att förordna om sakkunniges hörande, dä den
anser det vara för sakens tillbörliga utredning behöfligt; se t. ex.
Lag ang. efterbildning af konstverk, d. 3 Maj 1867 §7. Och i vissa
fall är det uttryckligen föreskrifvet, att sakkunnige skola anlitas.
I 16 § af K. Förordn, om Str. L.ns inför. m. m. den 16 Febr.
1864 stadgas, att, när utan veterligen föregången sjukdom någon
finnes ligga död, skall närmaste kronobetjent vara pligtig att
genast, vid erhållen kunskap härom och i närvaro af tvänne
tillkallade trovärdige män, undersöka, om den döde af egen eller
andras handaverkan omkommit, samt, då minsta anledning dertill
finnes, förhållandet skyndsamligen inberätta till konungens
befallningshafvande eller domaren, som efter omständigheterna eger
förordna, huru vida besigtning af provincialmedicus och
undersökning vid domstol ma finnas nödig eller icke, innan den döde
får begrafvas. I 16 punkten af K. Förkl. den 23 Mars 1807
föreskrifves det, att när mål angående dråp anmäles hos
domaren, bör han genast foga anstalt, der sädant icke förut skett,
att behörig besigtning öfver den döda kroppen varder af
vederbörande läkare eller fältskär förrättad. Att, då ransakningen
redan är hållen, innan läkares yttrande infordras angående
tilltalad persons sinnesbeskaffenhet, ransakningshandlingarne skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free