Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 88. Bevis.
269
föregången och föranledd af vederpartens begäran härom,
behöfver knappt anmärkas.
I någon mån annorlunda bör frågan behandlas, då den
angår tredje man. Mot honom är domaren ej berättigad att på
blotta misstankar använda tvångsmedel för att förmå honom
fram-lemna en i fråga varande handling. Och om han nekar till
innehafvet, måste han härom lagligen öfverbevisas. Men när
detta skett, eger domaren rätt att mot honom använda samma
tvångsmedel som mot ett vittne, som tredskas.
f. Indicier.
Att indicier såsom bevismedel böra hafva en större och mera
vidsträckt betydelse i straffprocessen än i civilprocessen, är en
följd af sakernas olika natur och beskaffenhet. Men den legala
bevistheori, som innehålles i vår nu gällande allmänna lag, har
tilldelat indicierna en underordnad plats bland bevismedlen.
Angående deras bevisningskraft äro följande regler att märka.
Indicier, eller såsom de benämnas bindande omständigheter,
kunna medföra halft bevis. Då kan, enligt R. B. 17: 30,
domaren ålägga den anklagade värjemålsed. Men för det första får
detta i allmänhet icke ske, utan i nödfall och der sanning ej
annars utletas kan. För det andra får värjemålsed icke ådömas
den anklagade, om han ej är af sådan frejd, att eden kan honom
anförtros. Beskaffenheten af hans frejd är honom härvid till
hinders, om han är förlustig medborgerligt förtroende, eller om
han är för brott, som kan medföra dylik påföljd, antingen anklagad
eller under framtiden stäld (§ 89 d). Men om brottet, hvars
fortsatta åtalande blifvit lemnadt åt framtiden, är sådant, att straffet
derför kan genom preskription förfalla, så bör efter
preskriptionstidens slut beslutet om sakens lemnande åt framtiden ej längre
vara menligt för hans frejd. För öfrigt skall man vid
tillämpning af nyss åberopade lagrum ej göra skilnad mellan grofva
och ringare brott. Endast i fall saken går ä lif, får ej dömas
till värjemålsed.
Men indicier kunna tillsammans med annat bevismedel, t. ex.
ett vittne i saken, medföra icke fullt, men mer än halft beins.
Då skall man enligt R. B. 17: 32 skilja emellan grofva och
ringare brottmål. Och i fall det är fråga om ett mindre
brott, är domaren berättigad att ålägga den anklagade värje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
