Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 8g. Processen vid underrätt.
273
brottet, sedan beslutet om edgång vunnit laga kraft, sä bör han
i laga ordning hos kongl, majst. söka resning i saken, innan det
nya beviset får föredragas, jfr. dock § 38 aa 1. Och om sådan
förändring i möjligheten att bevisa inträdt, efter det eden är
gången, så är man oförhindrad att efter befogenhet anställa åtal
för mened.
Äfven fyllnadsed kan under form af värderingsed komma att
användas under handläggningen af ett brottmål. Men här liksom
i civila saker är den tillåten endast under förutsättning af att
värdet af det gods, hvarom fråga är, icke kan på annat sätt
utrönas, R. B. 17: 35. Fyllnadseden blir således af vigt vid
bestämmandet af skadeersättningens belopp, eller med afseende på
sakens civila sida. Men den saknar ej all betydelse för
bedömandet af sakens kriminela sida. Ty storleken af den skada,
någon genom brott lidit, inverkar alltid i någon mån på straffet
för samma brott. Och en sådan inverkan visar sig framför allt,
då fråga är om brott, för hvars begrepp skadans storlek är
bestämmande, såsom vid tjufnadsbrotten.
§ 89. Processen vid underrätt,
a. Processens början.
En brottmålsprocess kan begynnas antingen genom häktning
eller stämning.
Hvad för det första angår häktning, bör man skilja emellan
sådana fall, då häktning skall ega rum och sådana, då den kan
företagas. Men häktning förutsätter alltid, att misstanke hvilar
på någon för visst brott och är grundad på sannolika skäl.
Förefinnas dessa förutsättningar, så beror nyss nämnde skilnad på
den för brotten stadgade straffskalans högsta straffsats. Är denne
dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, skall den
misstänkte tagas i häkte, Kongl. Förordn, om Strafüs. inför. m. m.
§ 19 mom. 5. Och till någon annan omständighet än det i
fråga varande brottets svårhet har man ej att taga hänsyn i
sådana fall, jfr. dock regeringsformen §§ 110, 111. Men detta
är deremot förhållandet, då häktning endast är tillåten. I
dylika fall kommer det i betraktande, om den misstänkte har
stadigt hemvist eller icke. Rättigheten att häkta den, som
saknar stadigt hemvist, är ej bunden vid nägot ytterligare vil-
Nordisk Retsencyklopædi IV. ifc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
