- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
276

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 y6

§ 89. Processen vid underrätt.

mer eller mindre misstänkte att hafva begått något brott eller
varit deri delaktige, eller ock anses kunna derom lemna någon
upplysning. Stundom kan det befinnas vara nödigt att företaga
husransakan eller annan sådan åtgärd. Andamålet härmed är att
upptäcka brott och den eller dem, som derför skola ansvara, samt
att anskaffa bevismedel.

Finner man under polisundersökningen sannolika skäl att
misstänka nägon för brott, så kan det föranleda, antingen att
den misstänkte häktas, eller att han efter stämning åtalas vid
vederbörlig domstol. Till denne insändes det öfver förrättningen
förda protokoll, som sålunda kommer att ligga till grund för den
egentliga ransakningen. På sådant sätt skall äfven poliskammare
enligt sin instruktion förfara, så snart som det är fråga om
egentliga brott. Men öfver polisförseelser i vidsträckt bemärkelse
och vissa mindre förbrytelser har poliskammare rätt att ej blott
ransaka utan äfven döma; Kongl. Instr. f. Polisdomaren i
Stockholm d. 20 Maj 1868.

I sammanhang härmed kan anmärkas, att polisundersökningen
i viss mån motsvaras af majorsförhöret, då fråga är om den, som
lyder under krigsdomstol. Men härtill kommer, att ransakning
vid krigsrätt i allmänhet förutsätter, att antingen vederbörande
befälhafvare der låtit anhängiggöra saken, eller krigsöfverdomstol
öfverlemnat den till dess handläggning.

Hvad för det andra beträffar den formliga ransakningen, så
förutsätter den, med det i R. B. 4: 1 upptagna, af oss redan
anmärkta undantaget, frän början tvä parter, nämligen
allmän åklagare eller målsegande å ena samt någon tilltalad å
andra sidan. Angående ombudsmannaskap i brottmål hafva vi i
den föregående framställningen antydt, när den tilltalade får sända
ombud i stället för sig, och när han får hafva någon till sitt
biträde i rättegången. Men domstolen är icke skyldig att sörja
för hans försvar genom att gifva honom sakförare. Hvad angår
målseganden, så är han i hvarje fall berättigad att begagna
fullmäktig. Om fullmäktigens egenskaper, rättigheter och
skyldigheter gäller i allmänhet hvad civilprocessen härom lärer, jfr. § 12.

Förfallolöst uteblifvande medför ej alltid samma verkan. Om
den tilltalade härtill gör sig skyldig, så kan domstolen, såsom vi
förut visat, i vissa fall låta hämta honom, i andra ålägga honom
vid vite att inställa sig. Uteblir målseganden utan laga förfall,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free