- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
290

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

§ gi. Processen i öfverrätt.

stäldt muntligt förhör blifvit fullbordad, har hofrätten att genom
beslut, fattadt i vanlig ordning, afgöra saken.

För underlåtenhet att inom stadgad tid insända domböcker
och protokoll kan dock hofrätten fälla den försumlige till böter,
utan att han förut höres, Kongl. Br. d. 4 Febr. 1768.

Men oberoende af den olikhet, som sålunda kan förekomma
med hänsyn till rättegångssättet i hofrätten, kan det derstädes
gifna utslaget, liksom underrättens, vara af innehåll, att frågan
om den åtalade handlingens straffbarhet antingen blir afgjord,
eller lemnad åt framtiden att besvaras. Från denna utgångspunkt
vilja vi nu i korthet vidröra några spörsmål, som äro af vigt
och sammanhänga med reglerna om processen i hofrätten.

Här möter då först frågan, om ett brottmål kan återupptagas.
Att detta är möjligt, när saken är lemnad åt framtiden, behöfver
knappt sägas. Deremot har man ingen anledning att antaga, att
1736 års lag ursprungligen velat utsträcka detta vidare, så att
ett återupptagande af åtalet skulle i andra fall vara tillåtet. Men
en förändring af vår lagstiftning inträdde snart i denna punkt.
Detta skedde först genom Kongl. Br. d. 1 Mars 1750. Deruti
stadgas det, att alla sådana grofva brottmål, som gingo å lif,
ära eller kropp, och för hvilka med penningar ej finge botas,
antingen öfverrätten deri gifvit befrielseutslag, eller ock fält den
brottslige till mindre, dock ej verkstäldt straff, än han sedermera
funnes hafva förtjent, egde af hof- och öfverrätter, enär nya skäl
och omständigheter förekommo, åter upptagas och efter lag och
beskaffenhet afgöras, utan föregående förfrågan hos kongl, majst.»
Häraf finner man, att ett brottmål kan äter upptagas, icke blott
när det föregående utslaget är friande, utan äfven då det är
fällande, så vida i sist nämnda fall det ådömda straffet ej blifvit
verkstäldt. Men åtalets återupptagande skall vara beroende af
brottets beskaffenhet. De bestämmelser, som berörda kongl. br.
härom innehåller, sluta sig naturligtvis till Missgernings Balkens
straffstadganden. Men då man nu vid tillämpning af samma
kongl. br. måste taga hänsigt till nu gällande straffrättsliga
föreskrifter, så är den första förutsättningen, för att ett åtal skall
få åter upptagas, den, att fråga är om ett groft brott. Den
andra förutsättningen härför är, att nya skäl och omständigheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free