Svensk Rättstafnings-Lära / Kap. IV. Bruket af skiljetecken (1829) Author: Carl Jonas Love Almqvist - Tema: Reference, Language Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

KAP. IV.

Bruket af skiljetecken

Regel 19.

(t. ex. ej: engossegårtillstaden, utan: en gosse går till staden).

Regel 20.

Detta tillgår på följande sätt:

1. Alla Satser åtskiljas först öfverallt med Komma (,).

2. De skiljetecken, som för öfrigt skola brukas, äro följande: Punkt (.), Semikolon (;), Kolon (:), Frågetecken (?) och Utropstecken (!). Dessa Tecken införas i stället för de först insatta Komma, i följande fall:

Punkt brukas, när en eller flere satser tillsammans utgöra en slutad och fullkomlig mening.

Semikolon brukas

a. emellan För- och Efter-satser.

b. att åtskilja flere satser, som hafva ett gemensamt Subjekt.

c. framför längre satser, som börja med men, ty, emedan, derföre, alldenstund, emellertid, oaktadt, likväl, allenast, ehuru.

Kolon brukas

a. framför satser, som innehålla exempel, bevis, förklaringar på det föregående, eller som äro en persons egna ord.

b. emellan satser, som hafva ett inbördes sammanhang med hvarann, och ej äro för korta.

Frågetecken brukas vid slutet af en sats, som innehåller en bestämd fråga.

Utropstecken brukas vid slutet af en sats, som innehåller en stark känsla eller ett utrop, och vanligen börjar med en interjektion: Ack, O, Hu o. s. v.

Märk härvid:

1. Nu insättes för öfrigt också Komma emellan flere bredvid hvarandra förekommande Subjekter och Predikater, som ej förut äro skilde genom och.

2. Slutligen bör man veta, att Komma, Kolon och Semikolon brukas understundom i stället för hvarann, så att deras användande ofta är mera fritt, än regelbundet. Denna frihet får dock ej vara sjelfsvåld, utan beror å den Ton och Mening, hvari en skrift är uppsatt.

Regel 21.

1. Tankstreck ( - ) användes

a. Att uttrycka ett längre uppehåll, efter en slutad mening; när man i samma stycke begynner ett nytt ämne.

b. I stället för Personers namn, som man ej vill utsätta.

c. Vid ett oväntadt slut af en mening, som afbrytes.

d. På ömse sidor om en Bisats, i stället för tvenne Komma.

2. Inneslutnings-streck eller Parentes ( ) nyttjas vanligen

a. Att innesluta uttryck, hvilka äro liktydiga med det, som står i sjelfva meningen bredevid.

b. Att skilja en Bisats från Hufvudsatsen, i stället för tvenne Komma.

3. Anförings(citations)-tecken ") brukas i synnerhet vid anförandet af vissa uttryck, som någon person sagt, eller som blifvit hemtade ifrån andra ställen.

4. Bind-streck användes vid Stafvelsers åtskiljande i de fall, som synes under Reg. 18.

5. Stor Begynnelse-bokstaf (Initial) brukas

a. I första ordet, som står i ett Stycke.

b. I hvarje ord, som står efter Punkt.

c. I hvarje eget Namn.

d. I hvarje ord, som man för tillfället önskar särskilt utmärka, såsom något, hvarpå man då i synnerhet vill fästa uppmärksamheten.

e. Alltid i ordet Gud.