Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Rysslands hemliga polis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos Rysslands hemliga polismakt. 141
Efter frukosten satte domaren upp ett protokoll
över förrättningen, som han bad mig skriva under.
Jag å min sida var tvungen att be honom först läsa
upp det i ordagrann översättning på franska. Det
innehöll, att husundersökning företagits och att intet
misstänkt eller brottsligt anträffats i rum 101 på
Hotel d’Angleterre bebott av tit. Ernst Klein. Det
hade jag naturligtvis intet emot att intyga.
Så skulle vittnena skriva på. Jag kommer aldrig
att glömma, hur rädd den rödklädde och rödhårige
borstisen såg ut. Det var som om han skrivit under
sin dödsdom.
I grund och botten var det den rödhårige pojkens
ångest, som för mig blottade, i vilket elakartat
äventyr jag var inblandad. Denne enkle pojke, som var
född och uppfödd på landet och som säkerligen inte
betraktade utlänningarna som annat än mer eller
mindre besvärliga möbler, visste vad det ville säga,
när soldater och kommissariar kommo in till en
person och satte upp protokoll. Han betraktade mig
under lugg med en blick, som jag ännu aldrig fått
av någon människa — en blick som jag inte skall
glömma. Jag har sett den förr, kanske själv haft
den i mina ögon när jag bevittnat rättegången med
någon mördare. Folk tittade på detta sätt på
Gyllen-palm, när han stod inför skranket. Den där röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
