Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 APOCALYPSIS REVELATA [Vers \1.
»Kyssen Sön, att icke han må vredgas och I mån förgås
på väg, förty upphetsas skall inom kort Hans Vrede; saliga
alla som f örtrösta i (på) Honom», Psalm. 2: 12.
341. Härtill skall jag lägga denna Minnesvärdighet. Jag
såg utaf Englands Prästerskap församlade ända till sexhundra,
hvilka bådo till Herren, att det måtte vara dem tillåtet att
uppstiga till ett enda Samfund af den öfre Himmelen; och det
medgafs, och de stego upp. Och när de inträdt, sågo de sin
Konung, den nu för tiden [1766] regerande Konungens Farfader,
och de gladde sig. Denne trädde då fram till tvenne Biskopar,
som voro ibland dem, hvilka han hade känt i Världen, och
talande med dem frågade han: Huru hafven I kommit hit?
De svarade, att de bönföllo till Herren, och det medgafs. Han
sade åt dem: Hvarföre till Herren, och icke till Gud Fader?
Och de sade, att de blefvo så undervisade nedanföre. Och
han sade: Månne jag icke några gånger sade eder detta i
Världen, att man bör gå till Herren, såsom äfven att
Människokärleken är det förnämsta? Hvad svaraden I då om Herren?
Och det gafs dem att erinra sig, att de svarade, att när man
går till Fadern, går man äfven till Sonen. Men Änglarna,
som voro omkring Konungen, sade: I faren vilse, I tänkten
icke detta, ej heller går man till Herren, när man går till Gud
Fader, men man går till Gud Fader, när man går till Herren,
emedan de äro ett såsom själ och kropp. Hvem går till en
människas själ och sålunda till hennes kropp? Månne icke
när man går till människan med hänsyn till kroppen, som man
ser, man äfven går till hennes själ, som man icke ser? Härvid
tego de. Och Konungen trädde fram till de två Biskoparna,
hållande i handen två gåfvor, sägande: Dessa äro
Himmelens gåfvor. De voro himmelska former utaf guld, och han
ville räcka fram dem. Men då öfvertäckte dem ett svartaktigt
moln, och afskilde dem, och de stego ned den väg som de
stego upp: och de skrefvo dessa saker i en bok.
De öfriga utaf Englands Prästerskap, som hörde, att det
medgafs deras kamrater att stiga upp i den öfre Himmelen,
församlades vid Bergets fot, hvarest de afvaktade deras åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
