Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 510.] ELFTE KAPITLET 511
ling, som ännu är, till början af den Nya, här hos dem hos
hvilka Nya Församlingen påbörjar och fortskrider, emedan det
säges nu om Vittnena, att »en lifs ande inträdde i dem och
de stodo på fötterna». Med »en lifs ande ifrån Gud» betecknas
andligt lif, och med »stå på fötterna» betecknas naturligt lif
öfverensstämmande med det andliga lifvet, samt således att
levandegöras af Herren. Att detta betecknas, är emedan med
»en lifs ande» förstås människans invärtes, hvilket kallas den
invärtes människan, som i sig betraktad är andlig, ty
människans ande tänker och vill, och att tänka och vilja är i sig
andligt. Med »stå på fötterna» betecknas människans Utvärtes,
hvilket äfven kallas den Utvärtes människan, som i sig är
naturlig, ty kroppen talar och gör, hvad dess ande tänker och
vill, och att tala och göra är naturligt. Att »Fötterna» beteckna
Naturliga ting, kan ses n. 49, 468. Hvad som i synnerhet
förstås med detta, skall sägas. Hvar människa, som omdanas,
omdanas först med hänsyn till den Invärtes människan, och
sedermera med hänsyn till den Utvärtes. Den Invärtes människan
omdanas icke genom att allenast veta och förstå de
sanningar och godheter, genom hvilka människan frälsas, utan
genom att vilja och älska dem; men den Utvärtes människan
genom att tala och göra de ting, som den invärtes människan
vill och älskar; och så mycket som detta sker, så mycket
pånyttfödes människan. Att hon icke pånyttfödes förr, är emedan
hennes invärtes icke förr är i verkan, utan allenast i orsaken;
och orsaken förskingras, om den icke är i verkan. Det är
såsom ett hus grundadt på isen, hvilket faller till bottnen när
isen smälter af solen. Med ett ord, det är såsom en människa
utan fötter att stå och vandra på. Likadant är det med den
Invärtes eller andliga människan, om hon icke grundas i den
Utvärtes eller naturliga. Detta är det nu, som betecknas med
att »de tvenne vittnena stodo på fötterna, sedan ande ifrån
Gud inträdt i dem»; och jämväl med liknande ting
hos Ezechiel: »Jehovah sade till mig: profetera öfver
an-den; och når jag profeterade, inträdde i dem Anden, och de
stodo på [sina] fötter», 37: 9, 10. Hos densamme: »En röst
talande till mig sade: människoson, stå på dina fötter; då
inträdde i mig Ande och Ställde mig på [mina] fötter», 2: l, 2.
Och hos densamme: »Jag föll på mina ansikten; men i mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>