Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 APOCALYPSIS REVELATA [Vers 15.
han skall regera till tidehvarfoens tidehvarf» betecknar
prisanden af (ifrån) Änglarna, att Himmelen och Församlingen
blifvit Herrens, såsom de varit ifrån början, och att de nu äfven
blifvit Hans Gudomliga Mänskligas, således att Herren nu med
hänsyn till bäggedera skall regera öfver Himmelen och
Församlingen i evighet. »Stora röster blefvo» betecknar prisanden
af (ifrån) Änglarna; »sägande: blifvit hafva världens Riken vår
Herres och Hans Krists» betecknar, att Himmelen och
Församlingen blifvit Herrens, såsom de varit ifrån början, och nu
äfven Hans Gudomliga Mänskligas; »och han skall regera till
ti-dehvarfvens tidehvarf» betecknar, att Herren med hänsyn till
bäggedera skall regera öfver dem. Att »stora röster i
Himmelen» beteckna Herrens prisanden, att Han nu uppnått sin makt,
den stora, är uppenbart af följande 17:e vers, hvarest nämnda
»stora röster» framstå i en summa. Med »Herre» här förstås
Herren ifrån evighet, Hvilken är Jehovah, och med »Krist
(Kristus)» förstås Hans Gudomliga Mänskliga, hvilket är Guds
Son, Luk. 1: 32, 35. Att Herren skall regera äfven med
hänsyn till sitt Gudomliga Mänskliga, är påtagligen uppenbart af
dessa (följande) saker:
»Fadern har gifvit alla ting i Sonens hand», Joh. 3: 35.
»Fadern har gifvit åt Sonen makt (myndighet) öfver allt kött»,
Joh. 17: 2. »Fader’, alla Mina [tillhörigheter] äro Dina, och
Dina Mina», Joh. 17: 10.
»Åt Mig är gifven all makt (myndighet) i Himmel och
på Jord», Matt. 28: 18.
Om sitt Gudomliga Mänskliga säger Han äfven, »Att
Fadern och Han äro ett. Och att Han är i Fadern och Fadern
i Honom», Joh. 10: 30, 38; 14: 5-12.
Härtill kommer, att om icke Herrens Mänskliga erkännes
vara Gudomligt, så förgås Församlingen, enär då icke Herren
kan vara i människan och människan i Herren, såsom Han
Själf lär i Joh. 14: 20; 15: 4, 5, 6; 17: 21; och denna
förbindelse gör Församlingens människa, således Församlingen.
Att med »Kristus» förstås Herrens Gudomliga Mänskliga,
är emedan »Kristus» är Messias, och Messias är Guds Son,
hvilken de väntade skola komma till världen. Att »Kristus»
är Messias, är uppenbart utaf dessa saker:
» Vi hafva funnit Messias, hvilket är, om man uttyder det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
