Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[N:r 611.] TRETTONDE KAPITLET 87
Förståndet är blindt såsom en mullvad, och i det är idel
stock-mörker, och ett sådant stockmörker som förkastar ifrån sig allt
andligt ljus, packar-för * dess inflytelse ifrån Herren och från
Himmelen, och sätter för det (förståndet) en regel i det kroppsliga
sinnliga, långt nedanför det förnuftiga, i trossaker, det är, sätter det
bredvid näsan, och fäster det i dess brosk, i följd hvaraf det sedan
icke ens kan lukta till andliga ting; hvadan somliga blifvit sådana,
att då de känna lukten från andliga ting, falla de i vanmakt: med
lukt förstår jag förnimmelse. Dessa äro de som göra Gud till tre.
De säga visserligen från Väsendet, att Gud är en; men ändock,
då de bedja från sin tro, hvilken är, att Gud Fader må förbarma
sig för Sonens skull och sända den Helige Ande, göra de
uppenbarligen tre Gudar. De kunna icke annat, ty de bedja
till den Ene, att han må förbarma sig för den Andres skull och
sända den Tredje.» Och då lärde deras Magister dem om
Herren, att Han är den Ende Guden, i Hvilken är en Gudomlig
Trefaldighet.
* Obstipat. Så bl, a. A. C. 8297. Men fråga är, om icke ordet här kan
ha den i lexika upptagna vanliga betydelsen: »böjer åt sidan», som också
ger god mening. Obstipo i den första meningen kommer eljest af ob, för, och
stipo, stoppa, packa, men detta angifves ej ens i Klotz’ stora lexikon. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
