Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 655.] FJORTONDE KAPITLET 137
böjelsen för Guds skull, emedan den är för Hans befallnings
skilll, men icke för frälsningens och det eviga lifvets skull.»
Och stadens vise sade: »Må detta vara, blott det är för Guds
skull.» Efter denna öfverenskommelse sade stadens vise: »Månne
icke böjelsen är det förnämsta och tanken är därifrån?» Men
den af draken sände sade: »Detta nekar jag.» Men han fick
till svar: »Du kan icke neka det. Månne icke människan
tänker utaf böjelse? Tag bort böjelsen, månne du kan tänka något?
Det är alldeles såsom om du toge bort ljudet från talet: om du
tager bort ljudet, månne du skall kunna tala något? Ljudet
tillhör äfven böjelsen, och talet tillhör tanken, förty böjelsen
ljuder och tanken talar. Och det är jämväl såsom lågan och
ljuset: om du tager bort lågan, månne icke ljuset förgås?
Likadant är det med människokärleken, emedan denna är böjelse,
och med tron, emedan denna är tanke. Månne du icke sålunda
kan fatta, att det förnämsta är allt i det underordnade (sekundära),
alldeles såsom ljudet är i talet? Utaf hvilka saker du kan se>
att om du icke gör till det förnämsta det, som är det förnämsta,
så är du icke i det andra. Om du därföre sätter tron, som är
i andra rummet, i det första, så skall du icke synas annorlunda
i Himmelen, än såsom en upp och nedvänd människa, hvilkens
fötter stå uppåt samt hufvudet nedåt, eller såsom en narr, som
med upp och nedvänd kropp vandrar på händernas flätor
(pal-mis). När I synens sådana i Himmelen, hurudana äro då edra
goda verk, hvilka äro människokärlek, om icke sådana som den
där narren skulle göra med sina fötter, emedan han icke kan
det med händerna? Däraf härrör, att eder människokärlek,
såsom I ock hafven sett, är naturlig och icke andlig, emedan den
är upp och nedvänd.»
Den Utsände förstod detta, förty hvarje djäfvul kan förstå
det sanna när han hör det, men han kan icke behålla det,
emedan det ondas böjelse, när den återkommer, utkastar det sannas
tanke. Och sedan beskref stadens vise med många ting, hurudan
tron är då hon antagits för det förnämsta, att hon är idel
naturlig, och att hon är idel vetskap utan något andligt lif, följaktligen
att hon icke är tro. »Ty eder människokärlek är icke annat än
naturlig böjelse, och från en naturlig böjelse utgår icke annan
tanke än en naturlig, som är eder tro. Och jag kan nästan
säga, att i en idel naturlig tro är knappt annat andligt, än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
