Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 APOCALYPSIS REVELATA [Vers 10.
är i sin Helighet i Ordet och i den Lag som är Tio-orden,
n. 669, och därifrån skedde den inflytelse, som betecknas med
att »utgjuta plågorna», n. 676, så är det tydligt, att med
»den Gud som har makt (myndighet) öfver plågorna» förstås
Herren, ifrån Hvilken [inflytelsen är]. Med få [ord] skallsägas,
hurudan Själfkärleken är. Dess nöje öfvergår allt nöje i världen,
ty det är hopblåst (sammansmält) utaf idel (oblandade)
ondskornas begärelser, och hvarenda begärelse utandas sitt nöje.
Hvar människa födes till detta nöje; och emedan detsamma
drifver människans sinne till att alltjämt tänka på sig själf, så
neddrager det detta (sinnet) till att tänka på Gud och på nästan
utom ifrån sig själf, och om sig själf: om därföre icke Gud
gynnar hennes begärelser, så vredgas hon på Gud, såsom hon
vredgas på nästan som icke gynnar. När det nöjet växer, gör
det att människan icke kan tänka ofvan sig själf, utan
nedanför sig själf, ty hon nedsänker sinnet i sin kropps egenhet; däraf
blir människan steg för steg sinnlig, och en sinnlig människa talar
med en hög och upphöjd ton om världsliga och borgerliga ting,
rnen kan icke tala om Gud och om Gudomliga ting, om icke
allenast från minnet. Om hon är en borgerlig person, så
erkänner hon naturen för skapare, och den egna klokheten för
styresman, och förnekar Gud. Om människan är präst, så talar hon
om Gud och om Gudomliga ting från Minnet, äfven med en hög
och upphöjd ton; men med hjärtat tror hon föga de tingen.
693. »Och de bättrade sig icke att gif va Honom härlighet»
betecknar, att de fördenskull icke kunna med någon tro antaga,
att Herren är Himmelens och Jordens Gud, äfoen med hänsyn
till det Mänskliga, fastän Ordet lär det. Med »icke bättra sig»
betecknas att icke afvika ifrån ondskorna, utan förblifva i dem;
och med »icke gifva Honom härlighet» betecknas att icke med
tro antaga, att Herren är Himmelens och Jordens Gud, ty detta
är att gifva Honom härlighet. Att Herren är Himmelens och
Jordens Gud, lär Han Själf påtagligen i Matt. 28: 18; Joh. 13: 3;
17:2, 3; äfvensom att Fadern och Han äro ett, Joh. 10:30;
12:45; 14:6 - 11; 16:15, och annanstädes; och dessutom lär
Församlingens Lära, att det Gudomliga och det Mänskliga äro
En Person, förenade såsom Själen och Kroppen.
694. [VERS 10.] »Och den Femte Ängeln utgöt sin skål
öfver vilddjurets tron» betecknar inflytelse ifrån Herren på der as
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
