Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 APOCALYPSIS REVELATA
8. För dettas skull skola på en dag komma hennes
plågor, död och sorg och hunger, och i eld skall hon
uppbrännas, förty stark [är] Herren Gud, den henne dömande.
9. Och begråta henne, och klaga öfver henne skola
jordens Konungar, som med henne hafva bolat och lefvat
yppigt, när de se röken af hennes brand.
10. Stående långt ifrån för fruktans skull för hennes
kval, sägande: Ve, ve, staden det där stora Babylon,
staden den där starka, förty pä en enda timme har din dorn
kommit.
11. Och jordens köpmän skola gråta och sörja öfver
henne, att ingen köper deras varor vidare.
12. Varor af guld och af silfver, och af dyrbar sten,
och af pärla, och af byssus och af purpur, och af siden
och af scharlakan, och allt thyianträ, och allt
elfenbenskärl, och allt kärl utaf dyrbart trä, och af koppar, och af
järn, och af marmor.
13. Och kanel, och rökelser, och balsam, och
rökverk, och vin, och olja, och semlomjöl och hvete, och ök,
och får, och af hästar och af resvagnar, och af kroppar,
och människors själar.
14. Och din själs åstundans frukter hafva gått bort
ifrån dig, och alla de feta och de glänsande tingen hafva
gått bort ifrån dig, och icke vidare skall du finna dem.
15. Köpmännen af dessa ting, hvilka blifvit rika af
henne, skola stå långt ifrån för fruktans skull för hennes
kval, gråtande och sörjande.
16. Och sägande: Ve, ve, den där stora staden, den
kringhöljda med byssus och purpur och scharlakan, och
öfvergylld med guld, och med dyrbar sten, och med
pärlor, förty på en enda timme har den så stora rikedomen
blifvit nedödelagd.
17. Och hvarje styrman, och enhvar som vistas på
skeppen, och sjömän, och så många som bearbeta hafvet,
stodo långt ifrån,
18. Och ropade, seende röken af hennes brand,
sägande: Hvilken [är] lik den där stora staden?
19. Och de kastade stoft på sina hufvuden, och de
ropade gråtande och sörjande, sägande: Ve, ve, den där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
