Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 816.] NITTONDE KAPITLET 333
färdig» i naturlig mening kallas enhvar, som lefver väl enligt
de borgerliga och moraliska lagarna; men »rättfärdig» i andlig
mening kallas den, som lefver väl enligt de Gudomliga lagarna,
och de Gudomliga lagarna äro sanningar ur Ordet. Den som
tror sig vara rättfärdig, följaktligen i lefvernets goda, utan
sanningar, enligt hvilka han må lefva, bedrager sig mycket; förty
människan kan icke omdanas och pånyttfödas, följaktligen blifva
god, utom genom sanningar, och genom ett lefverne enligt dem.
Däraf är uppenbart, att med »byssustyget [är] de heligas
rättfärdigheter» betecknas, att genom sanningar ur Ordet hafva de,
som äro af Herrens Församling, lefvernets godheter. Detta är
påtagligen uppenbart af himmelens Änglar: ju mera desamme
äro i sanningar, och i ett lefverne enligt dem, i desto mera
hvitglänsande kläder synas de omhöljda; orsaken är den, att
de äro i ett mera hvitglänsande ljus.
816. [VERS 9.] »Och han säger åt mig: Skrif: Saliga
de som äro kallade till Lammets bröllops Nattvard» betecknar
en Ängel sänd från Himmelen till Johannes, och talande med
honom om Herrens Nya Församling, och sägande, att det gaf s
att veta på jorden, att evigt lif hafva de, som emottaga de
ting som tillhöra den Församlingen. Att det var en Ängel
sänd från Himmelen till Johannes, som talade dessa ting till
honom, kan vara tydligt af följande vers, att Johannes »föll
ned till hans fötter för att tillbedja honom», och att Ängeln
svarade, att han var hans »medtjänare»; därföre att icke han,
utan Gud borde tillbedjas. Att de förra sakerna, som Johannes
hörde, voro från själfva himmelen, och genom många änglar,
tillsammans talande ifrån Herren, är påtagligen uppenbart af
föreg. vers. 5, 6, 7, hvarest säges, att »en röst utgick från
tronen», och att »en röst hördes såsom af mycken folkskara, och
såsom af många vatten, och såsom af häftiga åskdunder, samt
sägande*: Må vi fröjda oss och hoppa af fröjd». Dessa saker
i flertal, men nu i ental, således af en Ängel, sänd till honom.
Men jag skall säga huruledes det sker, när Änglarna tala med
en människa. De tala aldrig med henne från Himmelen, utan
den röst, som höres därifrån, är ifrån Herren genom Himmelen.
Men när det gifves åt Änglarna att tala med en människa,
:!: Eller: »af dem som sade». Öfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
