- Project Runeberg -  Apocalypsis revelata... Uppenbarelseboken afslöjad / Senare delen /
393

(1916-1919) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 872.] TJUGONDE KAPITLET 393

»Människans Son sade: jag har Dödens och Underjordens*
nycklar», Upp. 1: 18. »Den på den bläcka hästen sittande,
åt honom [var] ett namn: Döden, och Underjorden följde
honom», Upp, 6: 8. Sammalunda Hosch. 13: 14; Psalm. 18:
5, 6; 49: 15, 16; 116: 3.

871. »Och de dömdes enhvar enligt deras verk»; att det
betecknar, att alla dömdes enligt sitt invärtes lif i de Utvärtes
tingen, är uppenbart af de ofvanföre i n. 868 förklarade sakerna,
hvarest dylika ord förekomma. Till hvilka saker jag skall lägga
dessa, att enhvar dömes enligt sin själs beskaffenhet; och
människans själ är hennes lif, ty den är hennes viljas kärlek, och
hvars och ens viljas kärlek är alldeles enligt emottagandet af
det ifrån Herren utgående Gudomliga Sanna, och [om] detta
emottagande lär Församlingens lära, som är från Ordet.

872. [VERS 14.] »Och döden och underjorden kastades i
eldens träsk» betecknar, att de till hjärtat ogudaktiga, hvilka
i sig voro djäflar och sataner, och likväl i Utvärtes ting såsom
Församlings-människor, nedkastades i helvetet ibland dem, som
voro i kärleken till det onda och däraf i kärleken till det med
det onda öfverensstämmande falska. Med »döden och
underjorden» betecknas de till hjärtat ogudaktiga, hvilka till det inre
i sig voro djäflar och sataner, och likväl i Utvärtes ting såsom
Församlings-människor, såsom ofvanföre i n. 870, Med »eldens
träsk» betecknas helvetet, där de äro som äro i kärleken till det
onda och däraf i kärleken till det med det onda
öfverensstämmande falska, således de som älska det onda, och bestyrka
detsamma genom resonemanger från den naturliga människan,
och än mera de som bestyrka det genom Ordets
bokstafsmening. Desse kunna icke annat än till det inre i sig
förneka Gud, förty detta ligger gömdt i lefvernets onda, bestyrkt
genom falskheter. »Träsk» betecknar: där det falska finnes i
riklighet, och »eld» betecknar kärleken till det onda, såsom
ofvanföre n. 835, 864. Att det säges, att »döden och
underjorden kastades i eldens träsk», är enligt Änglatalet, i hvilket
icke namnes person, utan det som är i personen och utgör
densamma, här i personen det som utgör hans »död och underjord».

* I kap. 1: 18 är ordet återgifvet med »helvetet»; ty i böjd form kan
nian ej se, om det menas infernum, »helvetet», eller infernus, »underjorden».
Som vi här se, menas det senare, på grekiska Hades. Öfvers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revelata/2/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free