Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
CHLESTAKOFF:
Se så, krusa nu inte längre, utan tagen
plats! Nu först ser jag, med hvilka
hedersmän jag har att göra. I början — jag tillstår
det — hade jag verkligen vissa dubier; ja,
jag trodde rent af, att ni kommit för att. . .
Till Dobtschinskij :
Men, så sätt er då nå!n gång!
Polismästaren och Dobtschinskij sätta sig. Bobtschinskij öppnar
ånyo dörren på glänt och lyssnar:
POLISMÄSTAREN:
För sig:
Jag tror, att man nu kan våga anslå en
något förtroligare ton. Han bemödar sig ju
uppenbarligen att bevara sitt inkognito.
Nå, godt... vi ska’ nappa på kroken och inte
låtsas veta, hvem han är.
Högt:
Jag och Pjåtr Iwanowitsch Dobtschinskij —
husägare här i sta’n — voro ute i
tjänsteärenden och tittade in på hotellet för att förvissa
oss oin, att mina befallningar åtlyddes, och att
de resande behandlades väl. Ty ser ni, jag är
inte som de flesta andra polismästare, hvilka
i allmänhet ge tjänsten fan. Dock icke
allenast af min pliktkänsla, utan ock af
sann kristlig människokärlek vakar ijag
oaf-låtligen öfver, att hvarje dödlig, som
kommer hit, får sin rätt och har det så bra som
möjligt. Och liksom om slumpen ville
förunna mig en belöning för allt detta, lät han
mig i dag undfå den stora lyckan och göra
er bekantskap.
CHLESTAKOFF:
Jag är ock, för min del, synnerligen
belåten. Ty utan er mellankomst — jag erkänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
