Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ANNA ANDREJEWNA:
Nu öfverdrifver ni åter, min herre! Jag
förtjänar visst icke alla dessa vackra ord . . .
CHLESTAKOFF:
Hur kan ni tala så? Hvem skulle väl då
vara värdig . . .
ANNA ANDREJEWNA:
Ack, ni glömmer, att jag bara är en
obetydlig småstadsfru. Hvad är väl landsbygden,
jämförd med residensstaden?
CHLESTAKOFF:
O, säg icke så. Äfven landet har sina
be-liag. Förstås, med Petersburg kan ju
ingenting jämföras. O, du mitt Petersburg!
Hvilken vällust bara att få dväljas inom dina
murar! Ni tror kanske, att jag är bara en så’n
där simpel kopist, som sitter och skrifver rent
dagen i ända. Nej, i så fall misstar ni er.
Med min departementchef står jag på den
förtroligaste fot. Han brukar slå mig på axeln
och säga: »Kom, bror lilla, och låtom oss
dinera tillsammans!» . . ? I departementet
uppehåller jag mig för öfrigt endast några ögonblick
lör att gifva befallning om, huru det eller det
skall göras. Där väntar mig hvarje dag min
sekreterare — en töcken där skrifvarkladd, en
bläckfisk.... nå, välan! . . . han får sina
ordres, rusar ut och störtar sig hufvudstupa
i bläckhornet. En gång ville man göra mig
till kollegieassessor, men jag betackade mig.
När jag lämnar ämbetsrummet, springer
byråvaktmästaren efter mig långt ned i
trappan med skoborsten och ropar: »IwanAlexan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
