Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
min måg är i sanning den finaste, mest
väl-uppfostrade unge man med den noblaste
karaktär . . . »Och tro mig, Anna Andrejewna»,
fortsatte han, »mitt lif är inte värdt en kopek,
och endast vördnaden för er afhåller mig i
denna stund...»
MARJA ANTONOWNA:
Men mamma . . . det var ju till mig han sa’
allt det där ... .
ANNA ANDREJEWNA:
Var så god och håll ditt lilla snyte! Du
är alltför ung och grön för att blanda dig i
ett samtal om dylika ting! — »Anna
Andre-jewna», sa’ han sedan, »jag är som fallen
från skyarna» . . . Och när jag efter
åhörandet af alla dessa hans varma och smickrande
utgjutelser ärnade säga: »Detta är för oss en
alltför stor ära . . . », så låg han redan vid
mina fötter och bestormade mig sålunda:
»Anna Andrejewna! Gör mig icke till den
olyckligaste bland människor! Om ni ej
förbarmar er öfver mig och besvarar min
kärlek, så gör jag ett slut på mitt eländiga
lif . . . !»
MARJA ANTONOWNA:
Så sant jag lefver, mamma. . . allt detta
sa’ han till mig!
ANNA ANDREJEWNA:
Ja, Gu’ bevars! Äfven om dig talade han
en hel hop . . ! Hvem har bestridt det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
