- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
12

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

De strejkande gjorde front mot anfallet och inom kort
urartade tumultet till en drabbning: bord och stolar, tagna från
caféterassenia, plankor, en kullvräkt spårvagn fick
tjänstgöra som barrikad. Arbetarna gjorde ett livligt motstånd;
man slogs med ursinne.

Medan dessa händelser utvecklade sig i Rue
Saint-Antoi-ne hade en kolonn av de strejkande vikit av på Rue de Rivoli
och drog mot de stora boulevarderna. Som varken de få
spridda poliserna, lika litet som de enstaka soldatposterna,
som bevakade de övergivna byggnaderna eller bivaukerade
här och där, förmådde hejda dess väg, så lyckades den
komma fram utan hinder.

Boulevarderna voro till trängsel fyllda av fotgängare, —
samt av flanörer som befolkade caféernas teras-ser.
Demonstrationen åstadkom1 förvåning, tumult odh rädsla bland denna
hop och, bortförande en del av densamma, forsade
manifestationen bullrande mot Madeleine ökad med nyfikna och unga
män, som slöt sig till.

Genast underrättad, hade polisprefekten givit order om
att dirigera ett band poliser mot demonstranterna. För att
komma fort fram stuvade man in dem i den underjordiska
järnvägen och lät dem gå av vid Place de 1’Opera. Dessa
band, förstärkta med soldater, som satts att bevaka
byggnaderna på platsen och i grannskapet, sände man nu att möta
de strejkande.

Sammanstötningen ägde rum nära Vaudeville. Poliserna
drogo genast blankt och rusade på manifestanterna. Dessa,
indignerade och förbittrade förlorade icke fotfästet. De
försvarade såg iså gott dè kunde, brukande allt vad de påträffade
som vapen. Men hur ojämn var icke striden! Snart smällde
några skott. Varifrån kommo de första? Från poliserna?...
Från de strejkande?... Man visste inte! Men polisernas
ordonansrevolvrar gjorde ständigt flera offer än
demonstranternas primitiva vapen.

Dessa senare höllo fortfarande stånd oöh striden kom
blott deras mod att växa. Hur skulle det sluta? Fastän
dåligt väpnad var mängden dock fruktansvärd genom sitt
raseri och sin ’häftghet. Men polisofficerarna ville idke att
deras män skulle draga sig tillbaka; de läto trupperna ingripa.

Soldaterna, som än mera förlorat sin självbehärskning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free