- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
13

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

genom bataljens feber och de skott de mottogo; lydde som
automater. Efter order lade de an och gav fyr!...

Det gicke en våldsam stöt genom massan. Det var som
om liemannen gått fram över den! Rop av smärta blandade
sig med skrik av förbannelser och vrede. Utom sårade, det
var många på arbetarnas sida, fanns det även döda.

Kavalleriet, som efterskickats i en hast, kom till
undsättning. Det forcerade boulevarderna från de tillstötande
gatorna och lyckades att upplösa demonstrationen. Men massan,
fastän skuren i stycken, skingrade sig Icke. Grupperna,
kastade ur de stora pulsådrorna, samlade sig åter och drogo mot
förstäderna och till de lokaler där man för kvällen höll
möten. Under tiden ropade de ut sin indignation och spridde
överallt nyheten om bataljen, om slaktningen.

Efter den stora nedskjutningen, var det ett kort ögonblick
av ångestfull vindstilla. Manifestanterna hade samlat sina
sårade och transporterat dem till de kringliggande apoteken.
De döda åter, deras kroppar, bevakade med bister
beslutsamhet av deras kamrater, hade blivit utsträckta på automobiler
och transporterades i en dyster procession till
Byggnadsarbetareförbundets expedition. Här hade i all hast en av salarna
blivit förvandlad till likrum^ där de olyckligas döda lämningar
blevo deponerade.

Denna dags tragiska händelser, som så hastigt fått det
sociala krigets omfång, bröto icke ut från en molnfri himmel.
Luften var redan förut tung av hat och vrede. Man
genomlevde en tid full av oro och ängslans Man kände på den
allmänna nervositeten och känslan av obehag, att den
obetydligaste orsak kunde framskapa verkningar av oanat omfång.

En lång, sträng vinter hade ökat orsakerna till missnöjet.
Man hade lidit svårt i arbetarehemmen: till årstidens
prövning hade kommit förbittringen över dyra priser på
produkterna, som icke alls kunde förklaras av den avtagande tillgången.
Folket tillskrev det uppköparna, som monopoliserade
marknaden.

Också var jäsningen i tilltagande ända från vårens
inträdande. Under solens smekningar, allt för otillräckligt
värmande som den ännu var, blevo arbetarna gripna av ett behov
till handling, av en obetvinglig drift att uppmjuka sina
muskler, att pröva dess styrka för att försäkra sig om att vinterns
stränghet icke förminskat deras motståndskraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free