Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
den en djup misstro för regeringen; för denna hade den blott
hat och övergav allt mera sin passivitet.
Oc:h det var därför som den forcerade utmarschen från
mötet i ridhallen Saint-Paul så plötsligt ändade i batalj, i
upplopp.
Under en fjorton dagars tid hade
byggnadsarbetarestriden satt Paris i jäsning. Den hade börjat med en o,be tydlig
konflikt vid en byggnad. På en appell om solidaritet från
några förfördelade aribetare hade deras ’kamrater, arbetare i
diverse specialiteter, lagt ned sina verktyg och i en fart var
hela byggnaden i strejk. Arbetsköparna, övermodiga för sin
starka organisation, trodde det var fördelaktigt att, i stället
för att begränsa konflikten, utvidga den, och småningom hade
srejken brett ut sig till hela industrien.
Samtidigt utSbröto andra strejker, dels i Paris, dels i
provinserna, förvärrande tillståndet och uppretande stämningen.
Endast i Paris beräknade man det approximativa antalet
av diverse kategorier, som voro i strid, till omikring hundra
tusen aribetare.
I provinserna var rörelsen iclke mindre livlig, fast den. var
mera spridd. Och Söm ett karaktäristiskt symptom var
jäsningen icke begränsad till industricentra; jordbruksdistrikten
hade likaledes blivit smittade, överallt, av minsta anledning
utvecklades slitningarna och gnidningarna mellan kapital och
arbete till våldsamma konflikter, i strejker som ständigt växte
i häftighet.
I denna överhettade atmosfer, där hatet mot
arbetsköparna och regeringen ruvade och växte, spridde sig nyheten
om sammanstötningarna kring Salnt Paul odh dramat, som
slutligen fläckat de stora boulevardernas stenar med
arbetarnas blod, med spontaniteten hos en elektrisk urladdning.
Det var först häpnad, bestörtning. Sedan knötos
händerna, vreden blixtrade. Den förödmjukade, indignerade
folkmassan skakade av sinnesrörelse, och överretningen nådde..
paroxysmens gräns.
Ovädret urladdade sig!
Detta slaktande, — icke blodigare än så många
föregående, — köm att påskynda händelserna, att skapa en
revolutionär situation.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
