Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Man kom överens om att inbjuda arbetarna inom alla
korporationer att lägga ned arbetet och att fortsätta strejken
ända till dess att regeringen förband sig att ställa mördarna
inför rätta -och uppsöka de verkligt skyldiga: ■— de händer
som slagit, det huvud som kommenderat.
Strejkproklamationen, hastigt känd, spreds med en sådan
fart, att arbetsnedläggelsen — fastän bestämd att först börja
dagen därpå —■ redan under eftermiddagens lopp fick en
betydande omfattning. Grupper av strejkande bildades, som
gingo från fabrik till fabrik och kungjorde strejkbeslutet,
skämm-ande ut de obeslutsamma, som grinade illa för att
nödgas lämna arbetet. I de flesta fall var det överflödigt att
hålla långa strafftal; avfolkningen av arbetsplatserna
försiggick utan större slitningar.
Medan folket satte sig i kampställning gled orsakerna till
dessa händelser lätt förbi parlamentsledamöternas näthinnor.
En interpellation, framställd av de socialistiska deputeradena,
fick ett kyligt mottagande av regeringsanhängarna och
högern, som bildade block. Ministrarna vägrade att giva några
förklaringar och fordrade förtroendevotum utan debatt;
senare, när lugnet blev återupprättat, skulle de svara
interpellatö-rerna. Än mera, med en optimism och blindhet, som alltid
karaktäriserat regeringarna dagen innan revolutionen,
förklarade de, att det var ingenting att ta så tragiskt och efter några
dagar skulle åter fullständig ordning råda. Med uppsträckta
händer accepterade en kompakt majoritet regeringens hållning.
Folket, långt ifrån att vänta något gott från det hållet,
betraktade med skäl parlamentet som. sin fiende. Det
besvarade dess likgiltighet med förakt och sarkasmer. Det kände
ingen indignation över dess hållning. Det hoppades icke
längre något av det och ådagalade detta genom den ringa
brådska med vilken det drog till Palals-Bourbon. *)
På Place de la Concorde, framför deputeradekammaren,
där under oroliga perioder vid slutet av nittonde århundradet
väldiga människomassor skockade sig, oroliga för kammarens
beslut, fanns det nu blott några strödda grupper.
Folket, som översvämmade boulevarderna, dit det
Kommit av sympati, — eller helt enkelt av nyfikenhet, — för att
*) Där deputeradekammaren sammanträder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
