Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
var de rubbningar den kom att orsaka i deras existens —
deras vanor och deras nöjen.
För övrigt hade de en benägenhet att döma de sociala
konflikterna — undantagandes där deras egna personliga
intressen stodo direkt på spel — icke efter deras reela
betydelse men efter den ängslan och de obekvämligheter, de orsakade
dem. För dem. föreföll en strejk a.v en musikkvartett, som
förhindrade dem att se ett skådespel, eller en strejk av några
dussin stallpojkar vid en kapplöpningsbana, som oroade deras
hästar, vara av mycket allvarligare natur än en
transportarbetarestrejk, som: stoppade all trafik i en stor hamn.
Man kan då förstå, att de voro upprörda och förfärade vid
utsikten till en allt omfattande strejk.
De hade emellertid en glädje vid uppvaknandet: de
dagliga tidningarna hade utkommit. De kungjorde visserligen,
att de ej visste huruvida de kunde komma ut dagligen, att de
icke visste huruvida de kunde komma ut dagen därpå, då
frågan om strejk bland personalen blott var en tidsfråga.
Betydde ingenting! De hade i alla fall kommit ut och det var
ett gott omen.
Å andra sidan häpnade de vid en syn, som förstummade
deras första glädje. Alla gaslyktorna i gatorna brände som
före midnatt. Kvällen förut hade lykttändarna gjort sin
sedvanliga rond med en minutiös noggrannhet. Med ett lugnt
samvete hade de ansett det överflödigt att åter släcka dem
och tryggt sovit hela natten.
Och hur många saker voro icke likt denna i oordning och
åstadkom förvåning! Var ooh en tog det efter sitt eget
humör. Somliga kände sig gripna av händelsernas allvar och
tragik, andra åter skämtade med det hela.
De underjordiska järnvägarna fungerade icke längre. Och
likväl betraktade man deras personal som synnerligen
medgörlig. De revolutionära påstodo med bitter ironi, att den
särskilt stora risken att bli sjuk 1 arbetet (lungsoten härjade
våldsamt i tunnlarna) tillsammans med de låga lönerna bidrog
att göra personalen foglig och undergiven. Blott en gul
organisation fanns bland dem, upprättad med bolagets tillåtelse.
Det röda syndikatet existerade knappast mer än till namnet.
Icke desto mindre stodo järnvägarna stilla.
På morgonen, när den trogna personalen kom för att sätta
trafiken igång, måste de avstå därifrån på grund av bristande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
