Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
tandet och knuffandet. De flesta av grönsaksodlarna från
omnejden hade av fruktan för att råka illa ut icke äventyrat att
fara in med sina produkter. Och hade det icke varit för
sändningarna från provinserna, vilka fortfarande strömmade
in, skulle marknaden varit en ömklig syn.
Man fick känning av denna otillräcklighet i alla stadens
kvarter. Frukt-, grönsaks- och viktualiehandlama blevo
mycket knapphändigt försedda.
Ända från första dagen gjorde sig således en
förminskning märkbar i den väsentliga trafiken, i livsmedelstillförseln.
Och som matfrågan var den viktigaste av alla, kunde detta
tecken på en möjlig hungersnöd blott ytterligare framkalla och
stegra oron.
Denna störande inverkan, som visade sig samtidigt med
arbetareklassens första ansats till overksamhet, var ett
bindande bevis >på dess makt. Det var arbetarna, som kom
allting att fungera i samhället. De voro samhällets dragoxar,
som med huvudet under oket ständigt dignade mot jorden
oupphörligt utan rast hade plöjt djupa fåror i den hårda
jorden och gjort den fruktsam med sin svett.
Och här ligger nu dragoxen, trött av påfösarens slag,
sträckande ut sig på den friska jorden resande sitt huvud
undrande över morgondagen. Vad skulle den medföra? Efter
att ha bevisat sig vara en stark och god samhällelig arbetare,
att utan honom jorden blott skulle lämna törnen och ogräs, att
utan honom ingenting fungerar, skall han ha nog djärvhet, att
vilja ha allt?
För närvarande stannade han vid ett passivt motstånd.
I stadens industrikvarter, i förstäderna, liksom i trakten
omkring staden, hade verkstäderna blivit övergivna och de
höga skorstenarna över fabrikerna spottade icke längre ut
sin svarta massa över grannskapet.
I Marais, i Faubourg du Temple och angränsande delar,
där— erinrande om skråtiden — konstindustrien var
samman-hopad tillsammans med de hundratals yrken som fabricerade
"ipariserartiklar": guldsmeds, juvelerare, marokäng,
gelbgju-tare etc., där stodo verkstäderna tomma. Tomma stodo också
möbelsnickareverkstäderna i Faubourg Antonie, som eljest
gav kvarteret karaktär av en vimlande myrstack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
