Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
svällde ut vid varje gathörn med nya massor som stötte till.
över denna ocean av huvuden, svajade svarta och röda
banér och fanor och -ekande rop om hämnd och skri av hat,
likt det dova mullrandet av en hotfull åska hördes.
Detta passade litet i stycke med regeringens optimism.
Stridens passion, revoltens hänförelse, som i detta ögonblick
uttrycktes i vredgade rop från trehundratusen strupar, skulle
den icke orsaka ett ödesdigert utbrott om en sammanstötning,
en händelse gav den en anledning?
Det var så mycket mera att befara, som man, under
passerandet av de kvarter, man måste igenom för att komma till
Pantins kyrkoeård. kände förstädernas hiärta sin. i takt med
massans, som Wide kortegen. Vid varje gatukorsning var
hopar av människor, som blottade sina huvud, svarande med
hämnderoD på massans vredesutbrott.
Och när efter en plötslig tystnad Internationalens
gripande strofer svepte över människohavet i en grandios takt,
hade man en förnimmelse av, att sången förvandlades til!
handling, att den "sista striden", som den förkunnade, icke gällde
en morgondagens strid, men en kamp nu omedelbart.
Och genom, denna mänskliga ocean gick en skälvande
känsla av stundens avgörande allvar.- Alla voro djupt gripna
till det innersta.
Men inget hinder oroade marschen. Militär och polis
förekom allt mindre och mindre. Kortegen fortsatte sin väg,
rullande sin brusande -flod ända fram till kyrkogården.
Här höllos korta och kraftiga tal vid gravarna. Ingen
tänkte på att svarva fina fraser. Och dessutom var det blott
några få tusen som kunde höra, medan den verkliga massan
icke kunde uppfånga så mycket som en viskning. Talande i
korthuggna satser, med utrop som kvävdes av snyftningar,
punkterade av lyftade knytnävar, slutade talarna den ene
efter den andre, med en ed, som ekade under den tunga grå
himmelen och mottogs med våldsamt bifall, att strejken icke
skulle få något slut och vapnen icke skulle vila, så. länge
regeringen icke kapitulerat, så länge den icke tillstått sitt brott
och straffat de, som mördat de offer, som nu begräts av folket.
Så flöt strömmen tillbaka till Paris — likt det stigande
tidvattnet, som i stormiga dagar, löper till anfall mot kusten.
I koilosala vågor närmade sig folkmassan fortfarande
skälvande av sinnesrörelse,, fortfarande i revoltens spänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
