- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
60

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

utan varning, sände man polis ooh militär. Men det var
gagnlöst. Den väpnade makten infann sig vanligen aüt för sent.
I sällsynta fall, då den händelsevis lyckades överraska
expro-priatörerna, stötte den aldrig på motstånd. Dessa grupper,
som,, utom männen, även bestodo av kvinnor och barn, läto
godvilligt skingra sig. Dem man häktade, följde utan
motstånd. så mycket mera godviHgt som de visste, att
fängelserna voro överbefolkade och det endast kunde bli fråga om en
kort vistelse på den närliggande, polisstationen. En dylik
passivitet i revolten gjorde det svårt att använda vå!dsmedel
mot dessa band. Och på grund härav blevo dess scener, trots
otaliga och ständigt återupprepade kommenderingar, sällan
tragiska.

Denna underlåtenhet att göra motstånd, var för övrigt en
taktik, som massan tillgripit vid många tillfällen. Den var
klok nog att icke kasta sig i onyttiga och farliga bataljer,
som för den skulle slutat med slaktning i massa. Men när
den höll det för klokt att försvinna, så var detta återtåg icke
en besinningslös flykt. Efter att ha skuddat stoftet av
fötterna organiserade sig samma massa på nytt i ett annat kvarter.
Och för ordningstrupperna var det att börja om igen.

Myndigheterna kunde för övrigt lätt konstatera i hur hög
grad den respekt och fruktan, som’ de förr injagade, hastigt
försvann bland arbetarna.

Det blev snart omöjligt för poliserna att gå ensamma. De
blevo jagade ända till husen 1 vilka de bodde. Som de i
flesta fall bodde i arbetarekvarteren, dörr om dörr med de
strejkande, blevo de trakasserade, förföljda och utsatta för
arbetarnas hämnd.

I många fall hade de låtit inrullera sig i poliskåren i brist på
bättre, nödtvunget drivna för existensen. Dessa besutto icke
den "heliga elden", och när de sågo yrket avskytt och farligt,
när de fingo mottaga många hårda slag, försummade de att
inställa sig i tjänsten och försvunno fullständigt från
skådeplatsen. Och vad de nitiska beträffade, anhöllo de om att bli
logerade i polisstationerna eller i baracker för att undgå
massans raseri.

Fällor av alla slag utlades också med hänsynslöshet för
poliserna.. Man utforskade de misstänkta, ordnade om deras
behandling, vilket med grannarnas hjälp hastigt förde till lyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free