Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Med en bred front närmade si g nu kolonnen upprörd och
ständigt växande längs deri vida avenyen till Place de !a
Nation. Tragiska och avgörande minuter!
Ett linjeregemente, som sänts att möta insurgenterna
väntade dem vid Dalous grupp. Detta monument som man
döpt till "Republikens triumf — vilken ironi! — skul’e
således bli vittne till bourgeoisirepublikens undergång? Vilken
glädje skulle ej den store artisten kännt, hur skulle ban icke
ha lyst upp, om — när han formade leran till sina lejon —
’han kunnat frammana synen av det skådespel, som skulle
upprullas vid deras fötter! Revanchen för 1871!
Officerarna ville undvika att soldaterna kom i kontakt
med folket. De öppnade elden mot insurgenterna på avstånd,
men de blevo hindrade i detta uppsåt genom tilloppet av
folkmassan, som ständigt växande och alltmera kompakt,
omringade deras män, hindrande dem i rörelserna och i stället för
att följa befallningarna och försvinna, alltmera
översvämmade soldaterna.
Denna massa, där kvinnor och barn voro i majoritet,
lämnade nu sin passivitet och blev djärv. Förebråelser
kastades mot soldaterna, både hårda och milda, rop om
barmhärtighet, snyftningar; kvinnor vädiande till deras mänskliga
känslor, stäl’de enträgna, ångestfulla böner och maningar att
icke skjuta på deras söner, deras bröder, deras män.
Ännu några steg och de strejkande, som tagit upp
"In-ternationalen" och nu sjöngo på versen om soldaterna och
generalerna, skulle förenas med massan och komma i
handgemäng med trupperna. Officerarna som märkte att de
senare började vekna, vackla, kommenderade "bajonetter på!"
För att underlätta utförandet av denna order och för att
skilja trupperna från massan, kommenderade man en hastig
"marsch bakåt" på några steg. På dessa order, somi
soldaterna brukade utföra likt automater, såg man knappast en
rörelse följa.
Förbittrade och vredgade rop dränkte officerarnas
röster, så att de icke kunde göra sitt infytande gällande;
förbannelser och skymford haglade, och massan började mana
soldaterna och ropa till dem: "Kolven i vädret!"
De högre officerarna försökte att stoppa det uppenbara
avfallet. Skummande av raseri sporrade de sina hästar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
