Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
na!", framkallade iolkskockningar. De hoppades kunna leda
folket på avvägar genom att hetsa det enbart på det judiska
kapitalet, mot de semitiska bankerna. Det mottagande de
rönte visade dem hur långt de voro efter sin tid. De blevo
hånade och behandlade på ett eftertryckligt sätt av
arbetarna, som icke läto förleda sig av dessa spetsfundigheter från
en förgången tid. Lektionen blev sträng nog, JDch dessa
reaktionära dumheter fingo ingen framgång.
Ett skådespel av helt annat slag — smärtsamt därför att
det blottade gammalt armod, vederkvickande därför att det
förkunnade slutet utan återvändo — var tömmandet av
pantbankskontoren från alla föremål av stort eller litet värde.
Proceduren blev mycket enkel: alla panter utlämnades gratis
till vederbörande.
Den massa som bildade kö utanför dessa inrättningar
bestod icke allenast av proletärer. Många av dem som trängdes
där voro affärsmän, hantverksmästare, som av
affärssvårigheter och ångest för kreditens stoppande drivits att pantsätta
sina värdesaker. Och dessa kunde icke underlåta att i
djupe! av sitt hjärta känna en viss tillfredsställelse, fast de nya
sakernas ordning för övrigt icke kunde framkalla någon
sympati hos dem. De kunde icke undgå att tänka, att om än
revolutionen skulle komma att medföra mycken förargelse för
dem, så började den åtminstone på ett älskvärt sätt.
Omedelbart efter segern blev en annan åtgärd spontant
vidtagen. Grupper av revolutionära skriftställare, liksom
tryckeriarbetarna, överlade om hur man skulle ordna med
återut-givandet av tidningarna. Det var ju helt naturligt, att då de
sociala förhållandena blivit helt omvälvda, även förhållandena
för utgivning av tryckalster voro andra.
Förut hade de dagliga tidningarna knappast varit annat
än nyttiga verktyg för kapitalismen; och de förslavade både
journalister och typografer. De förra så väl som de senare
nödgades undertrycka sina egna synpunkter på saker och
ting, offra sina idéer, sitt klassintresse och medverka till
spridandet av åskådningar som de ofta ansågo vara falska,
skadliga och fördärvliga; nödtvungna att från kapitalet erhålla en
lön, utan vilken de icke kunde leva, tvingades de därtill.
Hädanefter voro arbetarna icke längre slavar under
kapitalet; lönesystemet var avskaffat och följaktligen måste fabri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
