Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
tag och trädde istället för småhandlarna, för vilka handeln
ofta blott varit en biinkomst.
Det var icke blott i handeln man tillämpade
kommunismens .principer; både bakning och målning av säd1 bedrevs
genom kommunerna; detta var blott ett återvändande under
mera fulländad form till medeltidskommunens gemensamma
kvarnar och gemensamma bakstugor. På samma sätt blevo
byarnas hantverk — skomakeri, smide och vagnmakeri —
gjorda till kommunens inrättningar. -
Lantkommunerna blevo en stor familj i sin inre
organisation, där familjegrupperna icke desto mindre bibehöllo sin
frihet till självständig verksamhet och frihet i konsumtion.
De förbindelser som lantkommunerna anknöto utåt
upprätthölls enligt federalismen principer: de sände sina produkter
till städernas sammanslutningar, till de anvisade platserna.
De upprätthöllo konstanta förbindelser med närmaste
Arbetarebörs liksom med jordbruksförbundet, varigenom- de ständigt
voro à jour med efterfrågan på de olika produkterna, och —
allt efter jordens beskaffenhet — ökade*de den eller den
odlingen, deu eller den aveln, allt i förhållande till erhållna
meddelande eller tillgänglig statistik.
I utbyte för sina produkter erhöllo de mängder av
redskap, lantbruksmaskiner och kemiska preparat, som voro
nödvändiga för en god jordkultur ooh god avkastning. Likaledes
erhöllo de manufakturvaror i-tillräcklig mängd för
tillfredsställandet av kommunernas behov, vilka varor gratis blevo
ställda till fritt förfogande åt alla.
Vid sidan härav hade alla byarna rätt till sin andel av
lyx —alldeles som medlemmarna i städernas organisationer.
Dessa artiklar kunde den därtill berättigade konsumenten
erhålla genast genom rekvisition, ända till maximum av hans
köpkraft, hos den förening han tillhörde, eller genom att själv
rekvirera den direkt från de speciella magasinen för lyxvaror
(eller de varulager från vilka denna konsumtion blev
reglerad). Denna metod var han naturligtvis icke absolut . tvungen
att följa; han kunde gå till vilken plats han behagade och där
själv utfå de mindre ofta förekommande produkter han
önskade i utbyte mot sin "konsumtionssedel", eller till och med
för de gamla mynten.
I de byar där de federalistiska principerna ännu icke bli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
