Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
partiell resning, skulle dessa föreningar, väl väpnade i
ekonomiskt avseende, kunna ha gjort front mot faran. Men här
gällde det något helt annat. Revolutionen hade brutit ut, och
det gällde att stoppa upplösningen av hela systemet; en
ofantlig uppgift till vilken dessa organisationer voro så
mycket mera vanmäktiga, som deras industriella och
kommersiella herravälde var tillintetgjort.
Kunde bourgeoisien vänta sig mera av de blandade
organisationer, bastardaktiga, fyllda med olika element,
arbetsköpare och undergivna arbetare om varandra, i vilka en del
enfaldiga själar sett början till en förlikning mellan klasserna.
Dessa föreningar saknade all fasthet. De arbetare som
en gång i tiden anslutit sig till dem, drivna av undergivenhet
eller smickrade att få vara där deras herrar voro, det var icke
män som hade kurage nog att kasta sig i breschen för sina
arbetsköpare. För att kunna leva hade de blivit nödsakade
att ansluta sig till olika arbetsförbund, och, väl komna i
kontakt med kamrater med vilka de arbetade sida vid Sida, blevo
de nya människor — mera benägna att försvara revolutionen
än att bekämpa den.
Bourgeoisien fänn sig därför med få undantag hänvisad
till sig själv. Dessutom var den befövad det, som hittills hade
utgjort dess makt: det finansiella inflytandet. Quldet hade
förlorat sin förslavande makt. Det hade blivit möjligt att leva
utan det. Och då alla garanterades en existens genom, att
deltaga i arbetet, blev det mycket svårt att värva Iegohjon.
De förut besittande klasserna, som ända hittills brukat
bli försvarade, voro nu hänvisade till sig själva. Vilka
ömkliga figurer de gjorde! De gamla finanskungarna, järn-,
kol-och trustkungarna, alla den kapitalistiska industrins kolosser
— dessa som hållit arméer av arbetare under oket, regerat
staten och varit betjänade av ministrarna — hade nu blivit
berövade alla sina privilegier. De voro nu svagare än
krymplingarna; till den grad hjälplösa att de icke visste hur
de skulle få mat nästa da,g!
De kunde i själva verket icke göra något verkligt
motstånd mot revolutionen. Ty det var icke längre frågan om
störtandet av en regering, mien att krossa
arbetareorganisationernas skapande kraft, att kasta tillbaka ett helt folk under
löneslaveriets system. Ooh hur skulle de kunna angripa det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
