Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
nya samhället? Det fanns icke längre någon
centralinstitution i form av stat.
Kommunikations- och transportmedlen voro i
arbetareorganisationernas händer, varigenom dessa kunde paralysera
reaktionärerna utan större ansträngning. Kontrarevolution
var således omöjlig, enär den innebar arbetareklassens
ab-dikering.
Vi ha sett att revolutionärerna, sedan de en gång
tillkämpat sig segern, icke tvekat att handla beslutsamt och vidtaga
de åtgärder, som voro nödvändiga. Samtidigt som de satte
sig i besittning av fabrikerna, bankerna och hela det sociala
maskineriet, besatte de också trustemas huvudkontor och alla
de platser där reaktionärerna skulle kunnat samlas,
organisera sig och träffa överenskommelser. Dessa voro således
berövade de samlingspunkter, på vilka de gjort räkning.
Allting störtade samman runt omkring dem! Deras nederlag
var obotligt. De kunde blott rasa över sin egen vanmakt
Med svårighet drogo de sig samman i några halvdöda
städer, långt från allt ekonomiskt liv, i några avkrokar, dit
revolutionen icke nått. Det var knappast mer än en
generalstab utan soldater. Till den anslöto sig också några
äventyrare på gorillans andliga nivå, samt några officerare från den
upplösta armén.
Vad cheferna från den industriella armén beträffar —
direktionspersonal, ingenjörer, verkmästare och basar — så
kom det också ett litet antal av dessa; men den största delen
av dem’, som själv lidit under lönesystemet och utgjort ett
intellektuellt proletariat, vägrade att ansluta sig till det
reaktionära äventyret och gingo öppet över till folket.
Gent emot dessa hopar av parasiter och expropriatörer,
som gjorde ansatser till kontrarevolutionen, brukade man
blott bojkott. De platser, där dessa "fördettingar" samlade
sig, avskuros från alla förbindelser, isolerades utan
barmhärtighet. Man tillät varken tillförandet av matvaror eller
ammunition. Och för att bojkottlinjen icke skulle kunna brytas,
beväpnade man de syndikalistiska bataljonerna i angränsande
distrikt synnerligen omsorgsfullt, försåg dem med kulsprutor
och snäbbskjutande kanoner, vilka monterade på automobiler
blevo fruktansvärda vapen. Icke så, att man önskade gå au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
