- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
166

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

effektiva åtgärder för deras bojkottande. Man inskränkte
sig till att behandla dem med förakt och hålla dem på
avstånd. De lata blevo lika illa tålda, som fordom spioner och
soutenörer. Deras yrken hade mycket väl fött sin man, men
de föraktades, betraktades som förfallna varelser. Därför
hade också de individer varit helt "få, som i brist på
självaktning, och sinne för moralisk renhet, varit tillräckligt
ogenerade för att kunna leva ett sådant liv.

Och på samma sätt var det också blott undantagsvis, att
någon var så lat, att han föredrog att lida omgivningens förakt
istället för att deltaga i kroppsarbetet, som nu icke längre
hade karaktären av tröttande och tråkigt’ dagsverke, men
blott var lite fysik gymnastik, lite träning för musklerna,
nödvändig för hälsan.

Sysslolösheten och overksamheten hade fordom, blivit så
förgudad och vördad, samtidigt som arbetet blivit föraktat,
att det ej alls var märkvärdigt, att önskan att leva
parasitmässigt, utan att arbeta, icke fullständigt försvunnit av sig
själv ibland folk som fördärvats av en borgerlig miljö. Men
förutom att denna benägenhet var begränsad till få individer,
så var den också blott en övergående företeelse. Det var en
slags moralisk materia som hörde hemma i de kapitalistiska
träsken, men blott gensträvigt vek från platsen med träskens
försvinnande, en sjukdom som den nya, sunda atmosfären
dock skulle" övervinna.

Man arbetade således med en iver som varit okänd i dè
kapitalistiska fabrikerna och verkstäderna. Det var nu icke
längre slavar, löneslavar, som arbetade, krökta under ett
tungt och obehagligt dagsverke, som tryckte dem så mycket
mera, som det ofta var både onyttigt och skadligt; det var nu
fria människor, arbetande åt sig själva, som därför också
gingo till utförandet av det arbete de åtagit sig med en
oerhörd energi.

Fruktan för att man skulle kunna komma att lida brist på
det nödvändiga, gjorde att man ansträngde sig till det
yttersta. Man gick på oavbrutet. Man gjorde kollosala
ansträngningar — som man skulle vägrat att göra under det gamla
lönesystemet. I vissa fabriker pålade sig kamraterna
övertidsarbete, fullständigt efter eget godtycke, för att öka
tillgången på’ de för alla tillgängliga nödvändighetsartiklarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free