- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
167

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

Å andra sidan stannade de, som uppnått den ålder som
befriade dem från arbetet, kvar på arbetsplatsen. De ville icke
begagna sig av rätten till frihet från arbetet så länge det icke
med absolut visshet var skapat ett tillstånd av välmåga.

På platser där människorna hopats i enorma massor — i
Paris t. ex. — var fruktan för att komma i saknad av det
nödvändigaste mycket efterhängsen. För att möta denna
inbillade fara anmälde sig arbetarna i tusental till
jordbruksarbete på de stora godsen i grannskapen. Dessa egendomar
hade genast blivit tagna i besittning av jordbruksarbetarnas
och trädgårdsodlarnas organisationer, vilka sedan länge
varit anslutna till de fackliga organisationerna och deltagit i
deras arbete. Arbetslag blevo organiserade, till vilka
parisarna anslöto sig, låtande leda sig i arbette av de
yrkeskunniga kamraterna. Arbetet blev hårt, på grund av saknad av
vana, men det blev icke utpinande och motbjudande, som
lantarbetet fordom vajit. Man hade tillgång till alla slags
användbara maskiner; motorplogar och liknande perfekta
åkerbruksredskap underlättade arbetet avsevärt. Man
arbetade så raskt, att man inom få månader visste sig regelbundet
kunna frambringa tillräckligt med grönsaker, potatis och säd
för Paris behov.

Som man å andra sidan icke underlåtit att träda i
förbindelse med lantbruksbefolkningen längre bort, så var man
fullständigt lugn. Ingenstädes — från den ena ändan av landet
till den andra — behövde -man frukta nöd.

Beträffande industriprodukterna iså hyste man mindre
fruktan. Man sökte i största möjliga utsträckning att nöja
sig med de inhemska produkterna, för alt icke behöva
exportera gods mer än till en viss utsträckning. Bland annat fick
man råda bot på bristen av råvaror — såsom läder och ull —
genom en betydlig, rationellt organiserad utvidgning av
avels-stocken, vilket på samma gång tillfredsställde behovet av kött.

Förädlingen av råvarorna i industrien vållade inga
oöverstigliga hinder. Tekniken hade redan nått en så hög grad .av
fullkomning, att man utan större bekymmer kunde
tillfredsställa alla behov.

Beträffande industrien koncentrerade man alla
ansträngningar på att förminska — där man icke kunde fullständigt
avskaffa dem — alla de risker och de olyckor som åstadkoms

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free