Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
förstörandet av lägret i Chalon. Där fanns många av
storkapitalisterna på andra sidan Rhen. Där fanns metallindustriens
trustkungar som voro förbundna med sina tyska bröder. Där
knuffades vidare regerings- och parlamentsstaben, liksom
republikens tronpretendenter och deras närmaste.
För alla dessa syntes denna stad, avskild som den var
från Frankrike, vara den bästa tillflyktsorten. De kände sig
väl till mods under den tyska fanan och det germanska
kejsardömet syntes dem nu vara den bästa bundsförvanten.
På samma sätt som emigranterna av 1792 hade satt
troheten till kungen över troheten till fosterlandet, satte nu
dessa nya emigranter troheten till klassen över troheten till
fosterlandet; därför fann den franska kapitalistklassen det också
helt naturligt att ropa den tyska kapitalistklassen till hjälp
mot det arbetande Frankrike.
Vid första ryktet om en hotande intervention från
fiendeländerna appellerade Landsorganisationernas
representantskap — vilket icke hade någon myndighet att avgöra frågan
— till folket självt genom de respektive organisationerna. En
allmän kongress sammankallades.
Detta folkets rådfrågande — det andra i ordningen
under den nya regimen — kom hastigt till stånd. På några
dagar hade man valt representanter, som samlades i Paris. Här
sammanträdde nu representanter från alla brancher av
mänsklig verksamhet. Alla yrken voro representerade, då
alla numera voro organiserade i föreningar och förbund —
och alla hade rätt att diskutera och besluta om de allmänna
angelägenheterna.
Alla hyste den innerligaste avsky för kriget. Man
hatade det och ryste för det. Man avskydde- det icke allenast
för det elände det förde i släptåg, men också — och framför
allt! — för de olycksdigra konsekvenser det skulle medföra.
Man befarade, att det skulle komma som en störtsjö av
barbari, som kunde förstöra den vackra harmoni, som skapats.
Men man kunde icke låta revolutionen slås ned! Man
måste försvara den!
Men hur?
Efter kvalfulla debatter förkastade kongressen förslaget
om militärt försvar, vilket skulle ha medfört en återgång till
det gamla systemet. Man menade att det skulle bli allt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
