Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
En av dessa kommissioner sysselsatte sig med
utnyttjandet av hertzianska luftvågor. Redan 1900 hade Gustave
Lebon påpekat det fruktansvärda bruk man kunde göra sig
av dessa vågor. Denne vetenskapsman förklarade att man
redan i en nära framtid skulle kunna sända elektriska vågor
mot avläsna krigsfartyg, tillräckligt starka för att
åstadkomma en ögonblicklig explosion av de granater och torpeder
som man magasinerat i fartygets sköte. Likaledes skulle det
bli möjligt att från en avlägsen punkt sätta eld på
krutmagasin och kartescherna i en fästning, en armékorps artilleripark
och patronerna i soldaternas väskor. Några år senare, efter
katastrofen med kryssaren Iéna, gick en annan
vetenskapsman, M. Naudin, över från teori till praktik, och han lyckades
att för regeringens räkning förverkliga Gustave Lebons
första förutsägelse: han lyckades 1908 att få en låda krut att
explodera på avstånd.
På denna väg nådde man fram till överraskande resultat.
Man lyckades med en matematisk noggrannhet på avstånd
antända högar av sprängstoff, nedgrävda i jorden eller
instuvade i fartygens inre. Kommittén offentliggjorde denna
betydelsefulla uppfinning och lät genast konstruera ett
tillräckligt antal apparater för radiodetonationer, för att vara
beredd på alla eventualiteter.
Följande samma idé, lät kommittén göra lufttorpeder
som styrdes med elektriska vågor på samma sätt som man
redan gjort vattentorpederna. Man byggde en aeroplanflotta
där varje apparat kunde medföra några hundra kilo
sprängstoff och medelst en radio-automatisk urkopplingsapparat
kastas till marken på den önskade punkten.
Dessa lufttorpeder drevs av en motor och styrdes med
Gabetnyckel. Styraren av apparaten, som var installerad
flera kilometer från det fält, som skulle nås med sprängstoffet,
lät den telemekaniska apparaten flyga åstad, och med
fingrarna på radiokombinatorns nycklar vände han den, lät den
gå fram eller tillbaka. När apparaten nått den bestämda
platsen, vidrörde styraren en särskild apparat på nyckelbordet
och sprängstoffet ombord på lufttorpeden släpptes -ned.
Denna apparat hade en fruktansvärd egenskap: när den
svävade över ett militärfält, skulle det vara det mest okloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
