Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Dessa tvenne riktningar kommo efter livliga debatter
vanligen till samförstånd medelst en kompromiss. Man kom
överens om att respektera de byggnader som
representerade en epok och var ett uttryck för dess konst, medan man
utan förbarmande rev ned de avskyvärda monstrum, som
uppförts av arkitekter, som varit i lika stor saknad av
konstnärlig sans som tro.
På många orter började på detta sätt avkristningen. Men
här som överallt uppenbarades revolutionens anda: den ville
förändra människornia genom a,11 förändra omgivningarna.
Och därför respekterades alltid individernas tro, om man än
avskydde all vidskepelse och rev ned kyrkor."
Denna respekt för tron åstadkom en förändring bland
katolikerna, vars första symptom redan börjat framträda
under den kapitalistiska regimen, efter det man skilt kyrkan
från staten. EU antal präster — framför allt på landet —
strävade att förbättra sin ekonomi genom’ att ägna sig åt
något arbete. En del slogo sig på biodling, andra tillverkade
konserver av grönsaker och frukt, medan andra åter blevo
möbelsnickare, bokbindare eller något annat. De hade på
detta sätt småningom, upphört att vara parasiter, fastän de
fortsatte att vara präster. De voro därför en smula
förberedda till livet i det nya samhället, där parasiterna voro
avskaffade. Medan biskoparna och prästerna i städerna, vanda
vid det förkonstlade liv som de hängett sig åt, stodo
hjälplösa inför de nya förhållandena, avpassade sig lantprästerna
däremot med lätthet, då de redan till hälvten voro arbetare.
De fortsatte under fritiden att fullgöra sina religiösa
funktioner, utan att någon lade hinder i vägen. Den som ville höra
predikningarna gick och hörde dem’.
Men den religiösa likgiltigheten fortfor att växa. Redan
före revolutionen hade lusten att pröva och undersöka
skakat katolismen i dess grundvalar. De präster, som kastat sig
över någon verksamhet, kände sig mera oberoende av dén
biskopliga auktoriteten och då de blivit nog djärva gjorde
de sin plikt: mot katolicismens äbsurditeter satte de
evangeliets ord och gledo omärkbart bort i en konturlös och
obestämd kristendom, som var mycket litet ortodox. Denna
utvecklingen påskyndades av revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
