Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första revolutionära utbrottet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
andra riktningens målsmän däremot insågo att hvarken
regeringen eller dess redskap kunde förbättras genom på laglig väg
genomförda partiella reformer, hvilkas värkningar det rådande
systemet alltid ofelbart skulle och måste neutralisera. De yrkade
därför, att själfva detta system, som höll folkets flertal i rättslös
lifegenskap, först måste totalt förändras och ett helt annat
styrelsesätt sättas i dess ställe, för att värkliga och varaktiga reformer
skulle bli möjliga.
Oförenligheten af dessa båda hufvudriktningar vardt
slutligen så uppenbar, att »välfärdsföreningen» på ett möte i februari
1821 upplöstes. Men i stället grundades af detta förbunds mera
avancerade element omedelbart tvänne nya föreningar, den »norra»
och den »södra», båda med långt radikalare program. Den
södra föreningen hade sitt hufvudsäte i Tulchin, den södra arméns
hufvudkvarter, den norra i S:t Petersburg. Båda voro rent
revolutionära till sitt syfte, som var intet annat än att organisera ett
omfattande uppror, för att med våld ersätta det oansvariga
själf-härskaredömet med en folkvald och folkelig regering. Ledarna
inom den norra föreningen inskränkte väl till en början sina
planer till en konstitutionell monarki såsom önskningsmål, medan
de inom den södra yrkade på republik, men revolutionära voro
de båda i lika mån, såvida de som sitt närmaste mål uppställde
störtandet af det bestående styrelsesättet. Till sist enades man
dock om att, såvida upproret lyckades, erbjuda Alexander I
kronan såsom konstitutionell monark, men att, ifall han afsloge
anbudet, göra sig af med hela dynastin och proklamera en
federativ republik. Äfven inom den norra föreningen vann tanken
på en republik sedermera allt större insteg, tack vare den större
energi och handlingskraft, som ådagalades af medlemmarna i
den radikalare södra, där i själfva värket de flesta praktiska
förberedelserna för upproret vidtogos.
Ledande själ i denna södra förening var öfverste Pestel,
som kommenderade Wjatka-regementet och på samma gång var
adjutant hos fältmarskalken, furst Witgenstein, den södra arméns
chef. Pestels närmaste män och kraftigaste medhjälpare inom
den revolutionära föreningen voro den kallblodige och kloke
generalkvartermästaren vid södra armén, Uschnevskij, den ener-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
