Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oppositionen under Nikolai I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
befogenhet som troligen aldrig i något land, som kallat sig
civiliseradt. Polisspioner värfvades inom alla samhällsklasser
och funnos öfverallt, i alla ämbetsvärk, på alla värdshus, teatrar
och andra offentliga lokaler, i hvarje hus och i hvarje salong.
Ingen kunde känna sig säker om att icke yttranden, fällda till
och med inom en inskränkt, förtrolig krets, rapporterades till
polisen och dess fruktade chefer, Dubelt och Benkendorf. Straffet
för’ ett obetänkt ord, eller ett förfluget skämt kunde lätteligen
bli, och blef i själfva värket ofta nog, mångårig förvisning till
någon af rikets aflägsnare delar. Nikolais regering och politik
utmärktes med ett ord af en reaktionär despotism, sådan få
länder och folk i nyare tid behöft utstå.
Till en början syntes också denna politik nå sitt syfte. På
få undantag när voro de frisinnade, som skulle vågat och
måhända kunnat handla, förvisade eller inspärrade i fängelserna.
Deras närmaste, hos hvilka förbittringen mot tsaren naturligtvis
jäste starkast, behandlades såsom misstänkta och brottslingar.
Deras ansökningar om åtminstone partiella förmildringar af de
omänskligt hårda straffen, afslogos brutalt eller lämnades helt
och hållet obesvarade. Hustrur, som anhöllo att få uppsöka
sina män och dela deras öde, sändes —• när sådana ansökningar
någon gång undantagsvis beviljades, såsom t. ex. beträffande
furstinnan Trubetskoi — till Sibirien med de vanliga
fångtransporterna och behandlades både under resan och efter
framkomsten till förvisningsorterna såsom öfverbevisade och dömda
förbryterskor. Nikolais afsikt, att injaga skräck hos den
generation dekabristema tillhörde, lyckades fullständigt. Ingen, eller
så godt som ingen, djärfdes mera högljudt opponera mot
tsaren och hans regering. De missnöjda drogo sig tillbaka till
sina gods, eller annars från världen, för att så vidt möjligt
undgå de tryckande förhållanden, som rådde på alla områden.
Men inom familjerna, inom lärovärken, till och med i de
förnämsta militärskolorna gingo berättelserna om
decembermännens djärfva revolt, om deras mod och uppoffring för folkets,
för Rysslands bästa, i tysthet från mun till mun. Omöjligheten
att öppet tala om det stora omstörtningsförsöket, att diskutera
och bedöma de handlande personernas syften och planer, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
