Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Alexander II:s regering.
Reformperioden.
Nikolais regeringssystem hade gifvit upphof åt revolutionära
tänkesätt inom alla lager af det ryska samhället. Det hade visat
huru omöjligt det är för en enväldig och oansvarig härskare,
att finna redskap för utöfvande af makten, tillräckligt
oegennyttiga och hederliga, att utan kontroll arbeta för det helas, för
landets och folkets, icke för eget väl. Man insåg allmänt att
endast samhället, folket själft, kunde utöfva den nödiga
kontrollen, att därför koncentreringen hos en enda individ och hos
hans tjänare af olika slag af all makt, var fördärfligt, att med
andra ord absolutistiskt envälde, att tsardömet icke kunde
befordra landets utveckling och folkets välfärd. Allmänt yrkade
man därför att systemet borde förändras.
Så stark hade öfvertygelsen att förändringen var oeftergifligt
nödvändig och nära förestående, blifvit vid tiden för Nikolais
död, att man tämligen allmänt befarade uppror af de lifegna.
Redan under utskrifningarna af soldater för Krimkriget hade så
allvarsamma bondeupplopp förekommit, att man tvungits sända
hela regementen, åtföljda af artilleri, mot de upproriska. När
Nikolais död blef bekant, visade folket intet tecken af den
stämning underrättelsen om en kejsares frånfälle vanligen framkallat.
Det var som om massorna känt sig befriade från en outhärdlig
tyngd. De öfriga samhällsklasserna förskräcktes. Alla voro ense
om att en förändring måste ske. Man blef skrämd vid tanken
att den skulle ske med våld och befästes därigenom ännu mera
i öfvertygelsen att de stora reformerna nu måste genomföras.
Att den första och viktigaste måste bli upphäfvandet af
lifegenskapen, erkändes och uttalades allmänt. Man insåg att
ingen medvärkan af folkets breda lager kunde påräknas, så länge
tiotal miljoner individer voro ställda utom lagen och berodde
ar sina herrars godtycke. Likhet inför lagen, rättighet för alla
till uppfostran och bildning, rätt för folket att sköta sina egna
angelägenheter, för alla att åtminstone uttrycka sina åsikter om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
