Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
person, som ägde tillräckligt inflytelserika relationer, icke var
tillfreds med den lagliga utgången af en process, kunde han
alltid utvärka en särskild kejserlig befallning, som ställde hans
sak öfver lag och domstolar, fullkomligt oberoende af all rättvisa.
Detta system har sedermera fortsatt att vara rådande, tills
numera »den administrativa rättskipningen» helt och hållet
öfver-skuggar den lagliga och gör att ingen rysk medborgare mera är
säker till frihet, lif och egendom, han må sedan aldrig så noga och
aldrig så samvetsgrannt ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse.
Det skulle föra alldeles för långt utom ramen för detta
arbete att uppvisa huru alla de reformer, som under de första
åren af Alexander II:s regering infördes eller påbörjades,
småningom med hans eget begifvande inskränktes till sina värkningar,
tills regeringssystemet ännu under hans lifstid blef lika
reaktionärt som under hans faders och företrädares. Det var endast i
Finland Alexander II ända till sina dagars slut visade samma
frisinthet som då han sammankallade de finska ständerna. I
Ryssland blef hans liberalism af kort varaktighet.
Men den hade dock uträttat ofantligt mycket genom att
väcka och sätta i värksamhet alla Rysslands andliga krafter.
Själfva idén om en annan, människor mera värdig tillvaro än
under själfhärskarespiran, om frihet och rättvisa för alla, om rätt
för folket att bestämma sin egen och det helas utveckling, om
konstitutionell själfstyrelse med ett ord, eller ur rysk
statssynpunkt: idén om en omhvälfning, en revolution såsom enda
botemedel, spriddes under de första åren af Alexanders regering och
slog rot inom befolkningslager, där förut icke en allvarlig tanke
ägnats statsskicket och styrelseformen. Detta blef snart nog
tydligt för enhvar, som följde närmare med samhällsföreteelserna i
Ryssland. Missnöjet med den tveksamhet tsaren redan kort
efter det polska upproret började ådagalägga beträffande
fullföljande af de påbörjade reformerna gaf omedelbart upphof åt
revolutionära sträfvanden, hvilka sedan dess aldrig upphört.
Af-skyn öfver de ohyggliga grymheterna i Polen och de väl
grundade farhågorna att det vore slut med reformperioden orsakade
en jäsning, som redan 1866 gaf sig uttryck genom Karakosoffs
försök att i »sommarträdgården» skjuta tsaren. Det var en var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
