Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
sioner, regeringens omslag i ett upphörande af dess liberalism
mera än i direkt reaktionära åtgärder.
Under dessa år — senare hälften af sextiotalet — var det
den rörelse starkast florerade, som af Turgenjeff kallades
»nihilism», en benämning, hvilken sedermera användts för den
egentliga revolutionära rörelsen, ehuru de voro fullkomligt skilda saker.
Den egentliga, eller ursprungliga nihilismen var en filosofisk
och literär rörelse, som började under den tid, då alla Rysslands
andliga krafter vaknade till lif, som utgjorde en, icke politisk,
men moralisk opposition mot alla de onödiga band samhället
pålägger sina medlemmar och som därför i alla stycken häfdade
individens rätt gentemot samhället. Nihilismen var i få ord ett
förnekande i den individuella frihetens namn af alla de
förpliktelser samhälle, familjelif och religion ålägga individen.
Äfven denna rörelse måste naturligtvis betraktas såsom ett
utslag af den allmänna reaktionen mot de ytterligt trångbröstade
och inskränkta begrepp, som födts och fostrats af den nikolaiska
despotismen. Men dessa tidigare nihilister hvarken tänkte på
eller talade om revolutionär handling. De inskränkte sig till
att hvar i sin stad genom sitt lif, sitt uppträdande och sina ord
göra propaganda för de åsikter de förfäktade, utan att synnerligt
bekymra sig om det öfriga samhällets görande och låtande eller
dess öde.
Revolutionärer i politisk mening voro dessa första nihilister
sålunda icke, men det oaktadt förberedde de genom sina läror
på bästa sätt jordmånen för sina efterföljare, de värkliga
revolutionärerna, som snart nog uppträdde på skådebanan.
Förelöpare till dessa voro också de skaror af unge män,
men i synnerhet unga kvinnor, som redan under de sista åren
af femtiotalet och ännu långt mera under det följande decenniet
strömmade till universitet och öfriga högskolor, för att bereda
sig för fri, själfständig värksamhet. Nihilisterna predikade
kvinnans likställighet med mannen i alla afseenden, lika rätt för
henne till uppfostran och studier, lika rätt till arbete och
värksamhet inom samhället, och denna deras lära väckte anklang
öfverallt. Godsägarna och öfriga medlemmar af de bildade klasserna
kunde efter bondeemancipationen icke längre föra samma slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
