Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
att begagna tillfället för att injaga sådan skräck hos de
oppositionella elementen, att det ändtligen skulle bli slut på den
re-geringsfiendtliga rörelsen. Därför hade den speciella domstolen
eller kommissionen erhållit befallning att visa ingen misskund,
därför tog tredje afdelningen hand om en sådan mängd af dem,
mot hvilka icke ens någon formlig anklagelse kunnat riktas och
ålade dem administrativt nära nog lika hårda straff som de
dömda.
Syftet att injaga skräck hos oppositionen förfelades dock
fullständigt. Regeringens åsidosättande af all hänsyn till
rättvisa och mänsklighet lyckades endast stegra de revolutionärt
sinnades redan förut djupa förbittring till ett doft raseri, som
icke kunde undgå att förr eller senare gifva sig våldsamt
utbrott.
Det hade man bort inse om man kallblodigt betraktat och
bedömt den utveckling, som ägt rum under de förflutna femton
åren. I början en rörelse utan politisk anstrykning, framsprungen
ur den renaste, mest uppoffrande människo- och
fosterlandskärlek, hade sträfvandena att åstadkomma någonting för massans
af folket höjande och förkofran, under försvaret mot regeringens
ständigt skärpta undertryckningsåtgärder, steg för steg antagit
en allt mera oppositionell, regeringsfiendtlig och slutligen öppet
revolutionär karaktär. Under det allra sista året, då tredje
afdelningen rasat som värst mot de politiska motståndarna och
dess tallösa spioner med större ifver än någonsin drifvit sitt
nesliga yrke, hade dock händelser timat, som bort kunna
tjäna såsom varning, som tydligt visade hvilka resultat en
af-skräckningspolitik skulle komma att bringa. De förföljda
pro-pagandisterna hade på mer än ett håll gripit till väpnadt
själf-försvar. Där och hvar hade alltför nitiska och fräcka spioner
— inalles ett halft dussin — blifvit dödade. Det var att
förutse att de förföljda icke skulle låta det stanna blott vid
aflif-vande af underordnade värktyg, i fall de drefves till förtviflan.
Men de som makten hade insågo, eller ville icke inse
någonting. Alla, som på grund af misstankar om direkt eller indirekt
delaktighet i propagandan fallit i myndigheternas våld, behand-
Det rev. Ryssland. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
