Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Terrorismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan konstitutionalism, som den förut behandlat med största
ringaktning.»
Hvarken tsaren eller hans rådgifvare insågo dock vikten
af denna förändring. De fattade icke att de liberala, som dragit
sig tillbaka i ovärksamhet, då socialismen trädde fram i första
planet, nu erhållit skäl till nya förhoppningar, att terroristernas
mål blifvit detsamma som de moderata frisinnades. Därför
fattade de maktägande icke häller hvarpå det berodde att
terrorismen kunde hålla sig uppe och utveckla sig, trots allt
regeringen gjorde för att undertrycka den, fattade icke att ej blott
de mera moderata socialisterna understödde den med råd och
dåd, utan att äfven de mera fjärrsynta liberala passivt på
mångahanda sätt bistodo dem, som numera — om ock med medel
de flesta icke gillade — direkt kämpade för hela det ryska
samhällets befrielse från enväldet. Om någonsin denna tids
allra intimaste historia kommer att skrifvas, så kommer den utan
tvifvel att i högsta grad förvåna de allra flesta genom att visa
huru allmänt det passiva understöd var, som terroristerna
erhöllo, delvis från håll, där man minst skulle väntat några
sympatier för deras sträfvanden.
Därpå berodde det hufvudsakligen att de så länge och så
energiskt förmådde fortsätta den tvekamp de börjat. De icke
blott insågo att de numera kunde stöda sig på de liberala
elementen, utan till och med öfverskattade i rätt betydande mån
dessa elements vilja och förmåga att ingripa i händelsernas
gång. Terroristerna förstodo icke att de liberala lika litet som
förut skulle befinnas villiga att resa sig mot regeringen, utan
trodde att alla, som önskade ett annat samhällsskick, skulle vara
redo att träda fram med öppet visir, blott den själfhärskare, som
numera representerade reaktionen, blefve undanskaffad. Detta —
undanskaffandet — blef så helt och hållet deras enda ögnamärke, att
de försummade att följa med stämningen inom de liberala
kretsarna, att de helt och hållet underskattade betydelsen af dessas
inflytande på tsaren och hans politik. Däraf det kolossala
missgrepp, som begicks i och genom utförandet af dödsdomen
öfver denne.
Tsaren och hans rådgifvare kunde naturligtvis icke tro annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
