Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Det sista året af Alexander II:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
försiktigare än att inskränka sin aktion till medel och vägar,
hvilka enligt vanlig uppfattning äro rimliga och möjliga. Ty
detta är liktydigt med att hålla sig inom ett begränsadt
område, där motståndarna i fantasin kunna följa med framkastade
planer och tankar och således lättare kunna göra sina
mot-drag, medan mera än sådan djärfhet, som de flesta kunna fatta,
går utom de vanliga förutsättningarnas gränser och för
motståndarna gör det omöjligt att ens gissa sig till arten af det
som förehafves.
I enlighet med detta räsonnement handlade terroristerna
under senare delen af 1880 och början af därpå följande år.
De tillfälligheter, som omintetgjort så många af deras föregående
försök, hade lärt dem att icke sätta sin lit endast till en plan
och ett företag, utan att samtidigt hafva flera å bane, för att
låta försöken följa slag i slag och sålunda dels ha större utsikt
att lyckas, dels kunna underhålla den känsla af skräck de lyckats
framkalla hos det öfriga samhället och af hvars värkningar de
hoppades så mycket. De förberedde därför nu på en gång
tvänne nya attentat, det ena att utföras medels en mina under
en gata tsaren ofta brukade passera, det andra medels små
bomber fyllda med ett synnerligt kraftigt sprängämne och
afsedda att kastas mot tsarens ekipage.
Minan anlades under »Malaja Sadovaja» (Lilla
trädgårdsgatan) en gata, som utgår från Nevska prospektet på en af dess
starkast trafikerade punkter. På denna gata, helt nära prospektet,
hyrde några af terroristerna en källarebutik, där de inhyste ett
lager af mejeriprodukter, smör, ost o. s. v. och drefvo en rätt
liflig handel med dessa varor, medan andra oafbrutet arbetade
på tunneln, som utgick från det ena af butikrummen. Tomma
smörtunnor och ostlådor fingo tjäna både såsom förvaringsrum
för den utgräfda jorden och för borttransporterande af en del
däraf. Så väl spelade de, som skötte affären i butiken, sin roll,
att hos polisen, ehuru några dess medlemmar en gång infunno
sig för att inspektera, icke uppstod minsta misstanke att de
förklädda terroristerna icke voro värkliga smör- och osthandlare.
Och så energiskt och skickligt utförde de öfriga, trots bristen
på dugliga redskap och instrument, sitt till ytterlighet farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
